Aftonbladet – 8 april 1873, sida 3

I Brr ar a Fr tr SA AN tt j dödade en 70-årig gubbe eller, i brist på gubbar, yJett barn. Malte-Brun har gjort sig till eko af 4 detta rykte, hvilket dock saknar all grund; ty då pater Eugene år 1863 grundlade den första ND katolska missionen i landet, funnos der 1800 inpj I vånare. År 1868 voro de ej flere än 930; år n 1870 knappt 700; och när konteramiral de Lapelin besökte ön år 1872, räknade man ej mer än 275. Detta är en progression, som knappt kan för8 I klaras genom naturliga orsaker. År 1862 anv I stälde 8 pernanska fartyg, bland dem Cora, en n Irazzia på infödingarne på Rapa-nui, för att föra dem såsom arbetare till guano-grufvorna, me i denna händelse, hvilken haft sina motstycken g förut, har sedan dess icke förnyats. Det lyckades infödingarne att eröfra Cora och föra farty1 I get till Tahiti, der de skurkar, som utgjorde dess 1 besättning, lemnades i rättvisans händer. Detta är således icke. såsom man trott, den förnämsta orsaken till folkminskningen. ; Bristen på qgväfvehaltig föda i förening med det fuktiga klimatet utvecklar hos barnen ett 2 I skrofulöst sjukdomsanlag, som nästan oundviklill gen medför tvinsot hos de fullvuxna, Man anser äfven de för tidiga giftermålen vara en af orsakerna till racens försämring. Ehuru man t bestridt detta sistnämnda faktum, är det noto. I riskt, att på en ö, der proportionen af qvinnor ) lär till männen såsom 1 till 3, äktenskapen icke kunna uppskjutas, till dess den fysiska utvecklingen är fullbordad. Man måste inskränka sig). till att konstatera de synliga manbarhetstecknen, . hvilka dock, såsom bekant är, visa sig långt , jinnan qvinnan förmår uthärda moderskapets ve-l1 dermödor. Hvilken än den verkliga orsaken må bi vara dertill, att Påsköns befolkning dör ut, så -I kan man, då samma fenomen företer sig inästan I hela Polynesien, göra den slutsatsen, att dessa löar, isynnerhet till följd af brist på yttre förbindelser, icke äro lämpliga för lifvets uppehållande, och att då de stamiiar, som bebo dem, icke äro Ti tillfälle att hemta ny lifskraft genom inmängning af främmande blod, äro de oåterkalleligen I dömda att utslockna på platsen, när de ha uttömt markens hjelpmedel och drifvit de olycksbringande följderna af äktenskap blodsförvandter emellan till det yttrsta. Denna slutsats förklarar äfven, hvarföre man icke I bos infödingafne finner några verkligt gamla traI ditioner. Nästan öfverallt inskränka vå dessa traditioner till konstaterandet af en utflyttning under en höfdings ledning, och särskildt på Påskön är detta det enda faktum, som det är möjlgt latt inhbemta är. de nuvarande infödingarna: de ha kommit dit med en viss konung Otu från Rapa eller Tahiti. I sjelfva verket tala de ett språk, som Tahitis invånare förstå. Men infödingarne kunna icke lemna någon upplysning om en verkligen förunderlig sak, som kos alla resände väcker den största förvåning: uppförandet af de ofantligt plateformer, som betäcka grafvar, och förfärdigandet af de jättestora bildstoder, som blifvit resta på dessa plateforiter, Detta är ett tydligt bevis på inflyttningar mycket längre tillbaka i tiden än de, som lefva qvar i kahakeries minne, och den sannolikaste förklaringen är, att de menniskor, som ha huggit stoderna och bygt plateformeria. kommo från Malajjakn öar, om icke från sjelfva Indien. sjelfva verket är det endast på dessa öar, Java t. ex., som man kan finna monumenter af samma släg och något så när af samma storlek. På den ofentliga hafsyta som åtskiljer Asien och Amerika, är det endast på Påskön och på den lilla likaledes isolerade ön Rapa, i eödra ändan af Rurutu arkipelagen, som man kan få se äv lika minnesmärken. De äro altaren, hvilkas fullkomligt Gvadratformiga stenar äro 2 mötres-50 centimetres långa ock t mötres 80 centimetres höga samt sålunda sammanfogade, att de betäcka en yta af 100 måtress längd och 10 måtress bredd (1 mötres 3.3 fot) På dessa murar stå stoderna, hvilkas nödte del ofta är dold af högar af växtaffall, men söm emellertid från bröstet till hufvudskålen ha en höjd af 7 till 8 mötres. Dessa hufyuden ha karakteren af begrundande; blicken är riktad mot himmelen; ingen förvridning af anletsdragen finns; typen är densamma, som man finner hos afgudarne hös aymaras, en forntida peruansk race. Undet krigen mellan stammarne, slå segrarh omkull de besegrades stoder, och detta förklarar, hvarföre endast få änna stå upprätt. Deras antalärbetydligt. Det är alldeles säkert, att de blifvit huggna på stället, emedan kanterna äro fullkomligt oskadade. För att transportera dem, skulle det för öfrigt ha bohöfts en styrka af 1000 till 1506 man, och det är just denia transportsvårighet, som har jert, att hittills endast fragmenter ha blifvit förda till Europa, bland andra ett till British museur. Ett annat finns i Valparaiso, och Frankrike skall snart få ett hufvud af en stod. Det är tydligt, att den menniskorace, som har huggit dessa stenar, måste ha bebott ön i långliga tider. Det är möjligt, att den blef förjagad derifrån af nya invandrande polynesier; när den redan var försvagad. Man kan äfven ha skäl att antaga, att den lemnade ön långt före denna invasion för att i sin helhet utvandra eller skicka kolonier till Peru: Man måste således på Oceaniens alla så föga kända öar, ja kanske till och med i Australien, söka spåren efter denna primitiva folkstams vandring, hvilken kommit så tillsägandes på en afsides väg från Malajiska öarne, och man skall, när detta lyckas, ha ett vetenskapligt bevis på Amerikas befolkande med samma elementer, som spridt sig öfver den gamla verlden. Centralasien skulle då obestridt vara den nuvarande mensklighetens enda vagga. — La-Plata-republiken. Under titeln 4n-lri märkningar. om La-Plata-republiken såsom ett fält I gi för britisk utvandring har det britiska sändebu-n det i Buenos-Aires Macdonell nyligen offentliggjort en berättelse, som torde vara äfven af allh männare intresse. Hvad La-Plata-ländernas na lv turliga hijelpkällor angår, så uppgifves det, attlv fårskötseln och i ringa grad boskapsskötseln äro lv; högst inbringande näringsgrenar; men der finnast o inga åkrar för invandrare, som vilja sysselsättalh sig med landtbruk. Marken är mycket fruktbar, la men torr; insekter och andra olägenheter göra l1y skördarne osäkra, och af 5 år kan man blott be-lig räkna ett godt. Landet lider brist på vägar ochni broar, så att det är svårt att komma till torgs,ln undantagandes i närheten af de stora städerna, li der likväl de trädgårdar, som förse marknaden, sg monopoliseras af italienare och infödde. Klima-s: tet är icke lämpligtför nordeurop6er; de inföddala racernas religion och karakter göra en blandning sj med dem omöjlig, och osäkerheten till lif och egendom, i synnerhet vid gränserna dit utvan-p dringen förnämligast ställer sin kosa, är så stor, js att svikna förhoppningar och förluster säkerli-r: gen icke skola uteblifva för utvandrarne. Omih han ej blir utplundrad af indianer, så plundras) han nästan alla år under politiska revolutioner fi så väl af regeringstrupperna som af de upproriske. Straffen för brott äro så tindriga: att lif och egendom redan af detta skäl äro mycket osäkra i landtdistrikterna, och af statistiska berättelser inbemtas, att af 900 personer mördas årligen en i de argentinska provinserna. TA RA RÅR OL Md hr ON me FL OA AS kr ot pts ft rm Ke ÅR Ft FR ib DD 3 Ö mf Kr NN tä bir he hb ejer pe THA tt Oc Juridiskt. Civiläktenskap i Södra Amerika. Den officiella tidningen i Venezuelas förenade stater meddelar i sitt nummer för den 15 Januari. en lag om införande af Obligatoriskt civiläktenskap. Den vigtigaste artikeln deri är den 46:te, som föreskrifver, att vigseln skall verkställas af föreståndare för det kommunalråd, inom hvars distrikt brudgummen eller bruden bor. Hvad den kyrkliga vigseln angår, så bestämmer en annan artikel uttryckligen, att den-må efter brudparets eget behag förrättas eller ej, men attdenej får verkställas, utan att först intyg om den borgerliga, vigseln företetts. Vidare innehåller samma tidning en lag om förande af ett civilregister.t Enligt densamma skola alla födde, vigde och döde införas i en förteckning, som skötes af församlingens högsta civilmyndighet. Tand I DRAR Al an ee: Ås