Aftonbladet – 8 april 1873, sida 3

:licentiat-examen, som han infört istället fö Iden gamla usla filosofiie-kandidat-examen .Joch han har ahdra sidan genom den ny: r kandidat-examen icke skapat något ondt I som icke i grunden redan förefanns, utar han har derigenom blott bragt saken der II hän, att orimligheten i filosofiska fakultetens ; sammansättning nu framstår i klarare dage! än någonsin. Med afseende på de i föregående artikel påpekade biomständigheterna äro viidenna sak verkligen ur stånd att inse, hvad kriti ;Iken af de ifrågavarande examensförhållan: I dena, hvilken ännu ej från något håll synes -Ibafva blifvit riktad emot den föråldrade Jsammansättningen af filosofiska fakulteten, Jegentligen afsett, eller hvilken anordning Jaf examina man således varit hågad att föredraga framför den nu sedan ett par år Tlagstadgade men så allmänt tadlade. Man Iskulle måhända helst velat återgå till den gamla examen; men denna är ju dock ej annat än en upplappad qvarlefva från en förgången tid och förutsätter för öfrigt förhållanden, som numera icke finnas. Vihafva väl hört antydas, att åsigter af detta slag åtminstone delvis skulle förefinnas inom fakulteten; men vi våga påstå, att en sådan förmodan måste hvila på missförstånd, sannolikt framkalladt af något löst yttrande i missmod öfver det bestående. Fakultetens ledamöter äro säkerligen alltför upplysta, för att på allvar vilja taga sin tillflygt till en för vår tid så ovärdig utväg. Det sannolikaste antagandet för en förklaring af herrar professörers passivitet i dennå fråga blir väl således slutligen, såsom vi i föregående uppsats antydt, helt enkelt det, att de till den grad kännt sig tryckta af universitetets i så många fall otympliga och föråldrade former, att, oaktadt de väl insett, åt hvilket håll reformen bort gå, de dock ej häfva kunnat komma sig före med att beträda den rätta vägen. Men man må söka förklaringen, hvar man vill, så kan man dock aldrig komma till ett annat slutomdöme i saken än det, att uraktlåtenheten att på ett tidsenligt sätt genast hafva bemött det meranämnda examensförslaget antingen vitnar om en svårfattlig tröghet hos naturvetenskapetnäs målsmän inom de fllosofiska fakulteterna vid våra universitet eller ock om ett af fördomar förvilladt omdöme hos dessa fakulteters pluralitöt. lfter oftentliggörandet af den nya examensstadgan har nu vidare missbelåtenheten inom det naturvetenskapliga lägret, långt ifrån att förminskas, lyckligtvis varit stadd i en ständig och fullt berättigad tillväxt; och det blir således nu lika obegripligt som i förra fallet, att man icke heller efteråt sökt någon bot för det ofida. Man bar ju, då härvid ingen ny erfarenhet är behöflig, döck haft god tid på sig att fullkomligt stadga sina Bsigter med afseende på den nya examens förderflighet för naturvetenskaperna, för att nu ej längre kunna blunda derför, att någöt snärt måste göras, om dessa ej på längden skola blifva alldeles trängda i bakgrunden såsom studieämnen vid vära universitet; Hvad vore således nar turligare, än att faturveterskapsmännen inom filosofiska: fakulteten, genom att ju förr desto heldre tåga initiativet till en underdånig proposition hos K. M:t om filosofiska fakultetens delning och dermed i samman hang stående jemkning af examina, nu på detta sätt gBökte att godtgöra det fel, som Iörät begärts. Men i stället att förnimma något tecken till; att vidtagandet af en så nära liggande och af mansäde förbållandön så högt påkallad åtgärd vore å bane, har man af tniver: sitetets rektor helt nyligen fått en finger visnivg om, ätt fakultetens envisa stillati gande ej gerna kan innebära åinåt än denl mest naiva skuggrädsla äfven för de behöfligaste reformer eller en fullkomlig oförmåga att tåga något slags initiativ isådana tall; Hade nemligen lir Walmstedt haft någon förhoppning oin, att med utsigt till framgång kunna föreläggå filosofiska fakulteten ett reformförslag i frågan, så förstår hvar man alltför väl, att han aldrig i första hand tagit sin tillflykt till den något ovanliga utvägen att särdeles såsom tniversitetets rektor vid en medborgerlig fest upp ;räda i dönnä sak; Våra universitets ringa förmåga att tids: nligt omgestalta sig sjelfva var väl förut n temligen bekant sak, men det är dock rögligen öfverraskande, att tinder så officisla förbållanden hafva erhållit ett sådant rkännande af universitetets rektor. Detta ;rkännande innebär onekligen ett ganska vetydelsefullt gif akt för universitetets högte styresmän, och vi vilja hoppas; att de ill följd af sakens stora vigt för vårt land j skola låta detta nödrop från det natörvetenskapliga hållet obeaktadt förklinga,,