Aftonbladet – 8 april 1873, sida 2

applerde leke det otvermävt ar smaårtor och olyckor, som har hemsökt Frankrike i våra dagar; hän dög utan att erfåra det djupa sär, som blifvit tillfogadt landets integritet. Om han upplefvat det, skulle han ha uppre: pat den Bourbonske konungens rop morgonen före slaget vid Azincöutt: EHoppis Alla vänner af en liberal regering i Eng land se med tillfredsställelse, att Gladstone begagnat ett gynsamt tillfälle för att åter bringa på dagordningen en af de reformer, som nyligen föllo genom förkastandet af hans irländska universitetsbill. Mr Fawcett hade i underhuset äfven väckt ett lagförslag angående reformer vid Trinity-College och universitetet i Dublin. Rörande detta förslag har nu en öfverenskommelse kommit till stånd mellan premierministern och den radikäle parlamentsledamoten. Den sistnämnde har gått in på att uppgifva en del af bestämmelserna i sitt förslag och inskränka detsamma till afskaffandet af de konfessionella ederna vid nämnda akademier. På dessa vilkor tpptager ministören: Fawcetts bill, och man ämnar uppbjuda alla sina krafter för att den nya lagen skall ha erhållit kunglig sanktion före den 23 instundande Maj, då de akademiska korporationerna skola sammanträda, på dot man redan då må kunna tillämpa en regime, som står i harmoni med vår tids anda, d v. 8. att låta de akademiska graderna och embetena ätdelas etter förtjenst, utan afseende på trosbekännelse; De liberala tidningarua af alla partiskiftningar lyckönska Gladstone till detta beslut och betrakta sakens framgång såsom säker. De betrakta på längt när icke afekaffandet af de konfessionella ederna sågom det eista ordet i de reformer, som skola verkställas: met de se deruti upphäfvandet af en skriande orättvisa, öfver hvilken katolikerne hade rättighet att beklaga sig, och de anse med rätta. att då detta stög en gång är gjordt, lösningen af de andra svårigheterna skall pbilfvå lättare att genomföra; I engelska underhusöts möte den 26 Mars försvarade marinministern Goeschen, I ett långt tal dep förelagda flottbudgeten. Han ade fått den mindre behagliga uppgiften att begära 340000 pund. öt. ter än i fjol till flottan, Marinen är emellettid den mest populära delen af det nationala försvårsväsendet. För nästa är kömfhör den att kosta de engelska skattgifvarne 9,362,000 puid st. Förhöjnitgön är mindre en följd af vidgadt skeppsbyggeri än af dö stigahde pri sen på jern, kol och lifsmedel, För ögon blicket eger England 114 sjödugliga krigsfartyg, Frankrike blott 40, Amerika 45 och Tyskland 12, Af dessa 114 äro 23 pansarfartyg, 13 flere än de tre omnämnda natio berna tillsammans kunna föra i strid. Men saken har sina skuggsidör, ty ingen vet, såsom Goeschen anmärkte; af hvliken beskaffenhet framtidens örlogsfartyg skola blifva. Militärvetenskapen vacklar: mellan pansaret och kanonen. Den senare tyckes ha segrat öfver pansaret, men Goeschen är icke i stånd att säga hur länge denna öfvervigt skall vara. Han har emellertid antydt, att han icke anser pansarskeppet för framtidens örlogsfartyg: men han Vågar dock icke öppet framställa så kätterska åsigter. Då emellertid alla nationer fort: sätta att bygga-pansarfartyg af olika konstruktioner, måste England följa med strömmen, till och med om marinministern och andra högre myndigheter kommit till den öfvertygelsen, att pansarsystemet snart har spelat ut sin roll. Underrättelserna från Spanien äro fortfarande högst ofallständiga, och de skildringar, de utländska tidningarna gitva af tillståndet derstädes äro mycket olika, alltefter de berättandes olika partiståndpunkt. ena sidan påstås, att regeringen alls icke kan -beherrska situationen, utan står fullkomligt rådvill gehtemot Tilldragelserna, att inom henne sjelf råder den största oenighet angående de medel, som böra användas för att undertrycka carlistupproret, och att de proklamationer hon tid efter annan i detta hänseende utfärdar till arm6n ochbefolkningen blott: syfta att, så godt sig göra låter, rädda skenet och i det längsta söka imponera på massorna och hålla sitt anseende uppe. Vidare heter det, att tillståndet bäde i Madrid och provinserna är förfärligt, att municipalrådet i hufvudstadenr icke kan hälla sina sammanträden utan att vara skyddadt af militär och att till och med regeringen dagligen hotas af pöbelhopar; att det i Barcelona står ännu värre till, att de municipala myndigheterna derstädes ständigt företaga arresteringar och husvisitationer, för att få reda på carlisterne; att man bryter sig in i kyrkor och kloster för att leta after misstänkte; att pöbeln till och med velåt gätta eld på kyrkorna, och att slutigen regeringen, visat sig fullkomligt maktlös genteintot alla: dessa -excesser. andra sidan framhålles I korröspondenser ill Independance Belge, La Republijue fran;aise m. fl. tidniogar, att dessa skildringar lott äro tendenslögner, utspridda af den eaktionära och mMonarkiskt sinnade pressen Spanien och Frankrike; som vill göra spanka republiken förHåtlig och beröfva henne iuropas sympatier genom att framställa Spanien sågom. värande i ett tillstånd af narki och social upplösning. JIndependance Belges korrespondent säger, att man: endast ;senom att generalisera och öfverdrifva vissa nstaka fakta, som alldeles icke ha den be. ydelse man velat gifva dem, kunnat påstå, tt armån är desorganiserad genom den full: tändigaste. brist på disciplin; att det lika å litet är sant, att en. permanent oordning åder i de stora städerna och att man till och 1ed i kommunerna på land:bygden skall föröka att tillämpa kommunismen ; att det nom landet endast finnes en nämnvärd orak. till. oordning, nemligen de carlistisk; örsöken, och att slutligen regeringen vidager alltmera energiska ätgärder för att ekämpa upproret, häruti understödd af belkningarna, på hvilka carlisternes senaste ramgånger gjort ett så djupt intryck, att. e öfverallt visa sig vilja uppbjuda alla sina l: rafter för att göra slut på det borgerliga riget. Lönereglering för presterskapet i tockholms territoriella församlingar. Rå ÅR