Aftonbladet – 7 april 1873, sida 2

å veta det. Ni har således inga underrät. .elser från Tom? fortior han till mr Arms-! worth; det har inte heller jag. Nu börjar. ag förlora allt hopp. Men det gör inte jag ! sade Mark häftigt. Sir, den gossen är ej död; han kan inte vara det. Han är mera seglifvad än en katt; känner ni honom, sä vet ni också det. Jag har god anledning att veta detta; ja, mera anledning än någon annan, men... Men, sir! Hvad för men? Skulle skada ill lifvet kunna träffa honom? Vår Herre, skulle, för hans gamle fars skull, ej vilja taga hans lif, och hvad hia onde angår jag säger er, herre, att ville han fresta på stt fara af med Tom, så fick ban allt släppa honom ur klorna innan ban hunnit en mill! Och härpå började Mark häftigt snyta sig samt blef så eldröd i ansigtet att man kunde ha skäl till att befara ett slaganfall. Jag vill säga er en sak, mina herrar, sade han slutligen; ni skola bo hos mig och se hans far. Det skall skänka den gamle nannen hugrad — och mig med, ty —-ty visst är det stunder, då jag känner mig orolig öfver gossen. Sannerligen en förunderlig attraktion, som denne man utöfvar! sade Stangrave med låg röst till Claude. Han var såsom en son till honom... Nå, mina herrar? Ni är inte jägare, mr Mellot, vill jag minnas. Nej, sir; jag förstår mig inte på det nöjet, sade Claude leende. Men det gör mr Stangrave, derför går jag i borgen. Jag har varit med många gånger både i England och Virginien. Aha! Så att de förstå sig på den ädla jagtkonsten derute? Nä, detta är det bästa jag har hört om dem. Sir, mina hästar äro