Aftonbladet – 7 april 1873, sida 2

ES en och förbi små, vindlösa vsttenpölar,i varenda en under sommaren en flytande ,lomsterbädd. Stangrave såg ut igenom vagnsfönstret med ett uttryck i sitt ansigte ff lifligt intresse. Så fullkomligt engelskt! — eller åtminstone: så fullkomligt olikt Amerika! sade han. Efter en minuts tystnad vände han sig hastigt till mr Armsworth: Tillåt mig göra er en fråga, sir; har ni innu erhållit! någon underrättelse om mr Thurnall?Mark. såg honom rätt i ansigtet. Känner ni honom? Jag blef under de förflutna åren förtroigt bekant med honom. Då är ni bekant med den yppersta man 8 Guds gröna jord, sir. Jag har, likaväl som ni, sir, funnit detta. Jag står i förbindelser till honom, som ej skulle kunna betalas med mitt hjertblod. Jag skall utan tvekan yppa dem för er vid ämpligt tillfälle. Mark räckte fram sin breda, röda hand ch kramade Stangraves hand, så det knar kade i laderna; hans ansigte blef rödt som på en kalkontupp och ögonen fylldes af tåvar. Det får hans far lof att höra! Anfäkta! let skall gubben få höra; — och Grace med ! Grace! sade Claude; är hon hos er?2 Hon är hos den gamle mannen, den engeln! Hon värdar honom som en dotter. Och lika skön som alltid?Sir, sade Mark högtidligt, då en menniskas själ är så skön som hennes, tänker man inte på hennes ansigte. Hvem är Grace? frågade Stangrave. Ett helgon och en hjeltinna! sade Claude. Ni skall få höra alltsammans, ty ni bör