, öfvertygelsen, som allt djupare inträngt i Itidsmedvetandet. att så länge icke den vill. farelse biifvit skingrad och utplånad ur kristenhetens tro, att Gud är en hämdfull och blodtörstig verldsherrskare,-skall krietendomens anda icke genomtränga det allmänna fänkesärtet, ej beller Kristi uppoffring för den sanningen, att Gud är kärieken, kunna rena trosbegreppet inom lutherska kyrkan till att iå känd och dyrkad den Fader, som i Sonen grundade den ömsesidiga kärlekens religion. Knappast någon annan af kristendomens läror hafva af kyrkan blifvit så till oigen käpnelighet vanstäld, som läran om Kristi person. På frågan hvem Kristus är, ger ortodoxien, som bekant, det svaret, att han är den andre personen i gudomen, född af Fadren i evighet, som i tidens fullbordan blifvit menniska med två naturer, en gudomlig och en mensklig, utan att hans gudomliga natur deraf lidit någon förminskning, ty han är fullkomlig Gud, evig och allsmäktig, samma väsen med Fadren. Härmed sammanhänger treenighetsläran, Vid salighetens förlust ålägger kyrkan hvar och en att dyrka Fadrens, Sonens och den helige andes gudomliga enhet, upplöst i tre för sig bestående personer, hvar och en af lika allmakt, evighet och oföränderlighet, utan att i denna treenighet tillbedja mer än en enda evig och allsmäktig Gud. Tankelagarnes axiomer sammaunstörta inför denna trefaldiga euxhet, utbrister vår förf., och det tänkande förnuftet fattas af häpnad öfver denna svindlande metafysik, som gör ire lika med ett och ett lika med tre. Men dessa vidunderliga läror äro, närmare besedda, lika obibliska som de äro för nuitsvidriga, Förf, redogör för några af de inkast, den nyare bibelkritiken riktat mot de i fråga varande dogmerna, hvilka befunnits antiogen hvila på missförstånd eller bero af felaktiga läsarter, för att icke rent ut säga förfalskningar af grundtexten. Kristus sjelf bekänner om sig: jag är en menniska, som sagt Eder sanningen; han förklarar, att ingen är god utan Gud allena, ati Fadren är större än han; han tillerkänner sig hvarken allvetenhet eller allmakt, ntan säger sig vara sänd af Gud att för menniskorna förkunna Gadås vilja. I öfversöusstämmelse med hans egsxa utsagor om sig betraktades han äfsen af apostlarne och den första kristaa försarslivgen endast säsom en mennska, den utkorade, af profeterna förkunnade Messias, Det var först under följande århundraden den meningen, redogör, I vär tid, yttrar förf. trätger sig den fordran med oafvislig nödvändighet fram, att Kristus får vara den af Gud till verl iens frälsning utkorade menuiskosonen, i vilken Gud och menniskan fonnit hvaranIra. Är Kristus, såsom ortodoxien påstår, ! denx andre personen i treenigheten, så är ban icke vår; vi menniskor kuuna då på sin höjd tillbedja, men icke omfamna honom. Hau sväfvar då högt öfver jorden, ofattlig, outgrundlig, Vi bafva med honom ingenting gemensamt, ty hans jordiska lif blir ndast ett skenlif. Om Kristus deremot lår vara, i enlighet med nya testamentets ritnesbörd, den med Gud på det innerligaste förenade menniskan, idealet af sedligteligiös fullkomlighet, då eger det sin djupa setydelse för oss, att han öfvervann synlens, nödens och förgängelsens mörka maker, på det vi skola genom tron på honom rinna det eviga lifvets seger. Hela tidehvarfvets reformatoriska rikting tyder, icke på en kristendomafiendtlig, nen tvärtom på en kristeudomsvänlig verkamhet. Det gäller att låta bibeln tals och ritna, för att sjelf afgöra om kyrkans lära terfinnes der eller är förmörkad genom eologiens bearbetningar. Det är på lösingen af denna stora uppgift, den kritika skolan arbetat och arbetar med så beydande framgång. Verldens pånyttfödelse enom kristendomen skall på allvar börja örst då, när kyrkomötenas och skolastiernas, må vara i sitt fall vördnadsvärda, ogmbyggnad ger rum för framtidens Kyrka, om i sina för himmelens ljus öppna temelhvalf har stiftat försoning emellan tanke ch tro, genom den kärlek, som är fullkomghetens band, när Kristus blir allt i alla!Meå en varm önskan för kristendomsfvets föryngring i vårt eget fädernesland fslatar förf. sitt arbete. TR 4 FAN RR BR on ak — Från her Norstedt Söner ha vi fätt ss tillsänd Lärobok i geografi för Sveriges olkskolor af vrof. Ed. Eystev. hvars före2 GS MD IM NN Ae