Aftonbladet – 4 april 1873, sida 3

Landstinget kan, i medvetande af sin ställning såsom den ena af folkrepresentationens likaberättigade afdelningar, icke fördölja, att detsamma måste betrakta såsom ett vilkor för samhällets lugnt framåtskridande utveckling, att det ena tinget icke fordrar, att E. M:ts regerin uteslutande skall hemta stöd hos dettas flertal. Tvärtom måste vi anse hvarje varaktig och lyckobringande samverkan mellan regeringen och representationen omöjlig, om pluraliteten inom ett af tingen emot grundlagens bokstaf och anda söker tillegna sig en bestämmande inverkan på mirnistörens grn meg Likasom landstinget förvisso känner, att det är E. M:ts fasta och orubbliga vilja, att de rättigheter, som grundlagsenligt tillkomma enhvar af riksdagens afdelningar, må fullkomligen utan inskränkning åtnjutas; likaså tvekar icke landstinget att uttala, det danska folket i samma mån ärar de konungen genom grundlagen tillerkända prerogativ — ej mindre konungens rätt att sjelf välja sina ministrar än öfriga konungsliga rättigheter. Allernådigste konung! NR E. M:t har i ständigt ökad mån tillvunnit sig folkets förtroende och kärlek, och i det vi göra oss till tolk för dessa känslor, tro vi oss kunna med full förtröstan uttala, att danska folkets tillit och kärlek till sin konung aldrig kan lida något afbräck derutaf att E. M:t, för att betrygga en lugn samhällsutveckling, kraftigt häfdar det oförkränkta utöfvandet af edra öfver allt tvifvel höjda grundlagsenliga rättigheter. Landstinget, som en lycklig lösning af den i folketingets adress till E. M:t berörda frågan om förhållandet till de danska sydjutarnesäkerligen icke ligger mindre varmt om hjertat än folketinget, ser häri den säkraste vägen till uppfyllande af denna för alla danskar gemensamma örhoppning. Från Kjöbenhavn skrifves, att professor Marstrands likbegängelse försiggiek. derstädes uti söndags med mycken högtidlighet. Liktåget utgick från den i svart samt med blommor och lefvande växter rikt dekorerade antiksalen på Charlottenborgs slott. En chör af konstnärer och studenter afsjöng i antiksalen invid kistan en koral, hvarefter pastor Fibiger i hjertliga ord tecknade den aflidnes lif och sade honom ett gripande farväl. Den med blommor och kransar öfverhöljda kistan bars derefter af konstnärer ur slottet, derifrån sorgtåget satte sig uti rörelse till Assistenskyrkogården. I det samma deltogo representanter för konungen och kronprinsen samt personligen flere af ministrarne, universitetets rektor och professorer, landstingets och stadsfullmäktiges ordförande med flere celebriteter. En talrik folkmassa böljade på de gator, hvarigenom sorgtåget gick, och på en stor mängd -ofentliga och enskilda bygnader svajade Daniebrogen på half stång. SERNER