Aftonbladet – 2 april 1873, sida 3

a Artnr AA a, LL, OD. HH e, I tjenster skulle vara icke blott möjlig, utan ren ft, Jaf nödvändig, och detta oaktadt arbetets gån; ill finom nämnda expedition för närvarande vor synnerligen tillfredsställande. . Det vore hufvudsakligen de lägre tjensterna kanslistoch kopistbefattningarne, man ville kom ma åt och man hade klandrat såsom någonting id j oriktigt, att dessa platser bibehållas, då de egent ligen äro afsedda för renskrifnin; sgöromål och till följd deraf förenade med så obetydliga löne å förmåner, att deras innehafvare måste splittra sina krafter på flera håll, för att kunna vinna sin utkomst. Enligt tal:s åsigt vore det snarare e Jen vinst, att tjenstemännen inom de lägre gra nderna blifva satta i tillfälle att se sig om inom aflera embetsverk och derigenom förvärfva sig ina blick i olika delar af administrationen. Deras pligter äro nemligen då ännu icke af den maktpå iggande beskaffenhet, att man behöfver beara någon rubbning i deras utöfvande till följd af arbetets fördelning på flera håll. Med större skäl skulle man då kunna såsom ett missförhål1Hande beteckna den ofta nog förekommande omn I ständigheten, att tjenstemän, som kanske inne8 hafva de mest ansvarsfulla och ansträngande ben I fattningar, det oaktadt kasta sig in i affarer och ; Jegna en stor del af sin tid åt jordbruk, jernilvägsföretag m. m. Hvad renskrifningen mom . l expeditionen anginge, kunde tal. icke tänka sig Iden öfverlåten på en helt och hållet utom verI ket stående renskrifvarekår, af hvars mera eller r I mindre pålitlighet i arbetet chefen för departementet sålunda skulle göras beroende. åÅsyftade man kanske med den föreslagna förändringen att göra justitie-revisions-expeditionen till en plantskola för unga jurister, så begick . man ett misstag, ty lämpligaste platsen för deras utbildning till domare vore vid underrätterna och de måste äfven åtminstone någon tid egna sitt arbete åt hofrätterna. 5 Till slut förklarade hans exe. sig icke i all mänhet hafva någonting emot en omorganisation Jat embetsverken, men han protesterade bestämdt I mot det antagandet, att justitie-revisions-expeditionen skulle kunna i högre grad än andra verk I framhållas såsom ett kraftigt bevis derpå att en jsådan omorganisation är nödvändig. i ).. Grefve Björnstjerna, ordförande i det tillfällliga utskott, hvars utlåtande nu förelåg, försvarade utskottet, som måst taga hänsyn till motionen, och hvars utlåtande ingalunda afsåg att framställa anmärkningar mot någon viss person, I men väl mot det i fråga varande verkets organisation. Att denna, sådan den nu är, vore mindre lämplig, torde väl icke af någon kunna bestridas, ty dels tager den i anspråk mera arbetskrafter. än som verkligen behöfvas, dels lem nar den allt för små löner åt de lägre tjensteI männen. Till följd häraf måste de söka sin utkomst äfven på annat håll och derigenom uppstår en splittring af tjenstemännens arbetskrafter, som icke kan annat än menligt inverka på yrkesutbildningen. Tal. trodde dock att det vore statens skyldighet att se till. att dess tjenstemän icke allenast hafva tillräckligt attlefva utaf, utan äfven tillräckligt att göra, så att de icke kunna fördela sig Å fyra, fem håll. Samma åsigt hade delats af utskottet och man var der ense om, att, i stället för åtta protokollssekreterare, det kunde vara Gudi nog med fyra, samt att en kanslist och en kopist för hvarje protokollssekreterare vore mera än tillräckligt. Kanslisterna skulle då kunna aflönas med 3000 rdr och kopisterna med 2000, men staten ändock beredac en besparing af omkring 25,000 rdr. Tal. ansåg för öfrigt en sådån förändring så mycket önskligare, som partiella reformer i allmänhet låta lättare verkställa sig, än om man :. försöker att på en gång ombilda alltsamman. Han yrkade derför bifall till utskottets förslag, att riksdagen måtte i en underdånig skrifvelse till K. M:t framföra sin åsigt i ämnet. . Grefve Sparre, motionär i frågan, visade huru justitieförvaltningen redan många gånger tillförene varit föremål för reorganisationsförsök och han trodde tiden nu ändtligen vara inne att lyssna till de alltmera högljudda klagomålen öfver rättsskipningen i landet. Rättsskipningen vore dock i väsentlig mån beroende af sjelfva justitieförvaltningen, som derför först och främst måste ombildas. I motsats mot justitiestatsministern trodde nemligen tal, att justitierevisionsexpeditionen vore just en plantskola för unga jurister, Utan att då vilja kasta den ringaste skugga på landets domarekår, hvars pligttrohet och redbarhet äro vida större än man finner i andra länder, kunde dock tal. icke fördölja, att den lider brist på nödiga juridiska insigter. Orsaken härtill vore att söka hos organisationen af justitieförvaltningen, som långt ifrån är sådan, att den bidrager att uppamma de verkliga förmågorna. Som det nu är, betraktas den institution, som förbereder ärendena till den högsta instansen, såsom en skräpkammare, der man är färdig att mottaga snart sagdt hvad som helst. . Hvad det nuvarande antalet af tjenstemän i justitierevisionsexpeditionen anginge, kunde tal. icke annat än finna det allt för stort, ty erfarenheten visade, att protokollssekreterarne egentligen icke äro i tjenstgöring mera än en dag i veckan. Hr justitiestatsministern hade välsagt, att det skulle vara de unga juristerna helsosamt att:se sig om på flere håll. men talaren kunde för sin del icke fatta, att den juridiska bildningen hos en person vinner derpå, att han tjenst gör exempelvis såsom notarie i handels och ekonomikollegium. Med statskalendern kunde tal. för öfrigt styrka, att avancement till domarefer högst sällan eger rum från dessa tjenster, ikasom att deras innehafvare långt ifrån äro att betrakta såsom några -unga jurister-, då ög händer, att deras ålder uppgår till mera än Tr. ad hå ot må må rr ————— I NOD LA a hed RR QR a HH TT -K bre Frågan vore nu för tredje gången på tapeten, och man hade rätt att vänta, att åsigterna om densamma vunnit mognad åtminstone inom Andra kammaren. . Glädjande vore det ock, att de outredda naturkrafter. som vid sista riksdagen bragt motionen på fall redan inom utskottet, icke äfven denna gång varit i tillfälle att låta förmärka sitt inflytande på densammas behanding. Tal. vågade emellertid icke nu hoppas, utt Första kammaren skulle biträda utskottets jamställan, men lofvade, att nästa år, om han å lefver och hr justitiestatsministern icke i detta rvänseende förekommit honom, väcka ny motion ämnet, och skulle han då söka få frågan till tatsutskottet, der den med all säkerhet hade utt vänta en annan lösning. H. exc. justitiestatsministern förklarade det rara riksdagens skyldighet, då den ingår till reseringen med sådana skrifvelser, som den nu öreslagna, att närmare angifva sättet huru den änker sig den nya organisationen. För öfrigt lkännagaf hans exc., att, såvidt han kunde se, egeringen måste till nästa riksdag framställa örslag om löneförhöjningar just inom det i fråga rarande departementet. Hr Gummesson sade sig redan i harndomen å afva blifvit af sina lärare undervisad, att fårtic äng Har man icko iin ä gå lärer mycket aondt:. n illräckligt att göra, så gör man det, som ondt til ir. och talaren ansåg derför, attstaten bör gifva se! ull sysselsättning åt sina tjenstemän. Yrkade! gl ifall till utskottets skrifvelseförslag, m Hr Danielson instämde i föregående talares I en rkande. ke Tan eyi Hr v. talmannen frih. Åkerhjelm hade haftvä eh äran att leda förhandlingarne i det -tillfäl-pPo iga utskott, till hvilket vid senaste riksdag en 2y iknande motion af grefve Sparre blifvit hänskjuför en. Hr grefven hade nu påstått att outredda jan aturkrafter: skulle varit otsaken till att motio-8e en då blifvit af utskottet afstyrkt. Tal. ville . ock fästa uppmärksamheten derpå, att den nu i 1 Sreliggande motionen endast utgjorde, såsom hr i d refven plägar uttrycka sig, -en bit af en biti 8 f en bit af fjolårets motion, i hvars egen hberi kaffenhet dess oxtredda naturkratter 10. ; I alla händelser ville emellertid tal, icke biräda förslaget om en skrifvelses aflåtande och ma an uppmanade gretve Sparre att spara sina ; rafter till dess de verkligt stora frågorna koma och då lemna dem det stöd, som en kraftig ö emna. — Jna