Franske utrikesministern Rermunsats af mairerne i Paris förordade -veh af Thiers godkända kandidatur till en ledig plats för denna stad i nationalförsamlingen bekämpas ifrigt af den radikalt republikanska pressen, som häruti ser ett förnyande af de officiella kandidaturerna uuder kejsardömets tid. . Republique Francaise söger härom, efter att ha yttrat sig med mycket erkännande om utrikesministerns förtjenster: Hr de R6musat är icke endast den minister; som utverkat områdets befrielse. Han är hr Goulards och hr Dufaures kollega. Han utgör en del af ett ansvarigt kabinett, hvars politik i närvarande stund är en politik af kompromisser, al eftergifter för högra centern, för hertigarne, för den orleanistiska fraktionen inom församlingen. Han utgör en del af ett kabinett, som stär i begrepp att föreslå em lag mot den allmänna rösträtten, en ny lag af den 31 Maj, och en annan lag, som åsyftar att till. fördel för de reaktionära och oligarkiska intressena skapa en öfre kammare, en motstånds-kammare. Han utgör en del af ett kabinett, som upprätthåller belägringstillståndet i Paris och i fyratiotre departement, och som icke har velat eller kunnat tillämpa don politik af opartiskhetoch moderation, som republikens president sjelt förklavat vara nödvändig för att lugna landet och utplåna alla minnen af det borgerliga kriget. Det är endast falltför klart, att när valet skett — om hr de Römusat blifvit vald — alla de själens och hjertats egenskaper, som den ärade utrikesmivistern eger, icke skulle kunna förekomma, att hans val beraktades såsom en seger för högra centerns politik, för Versaillespolitiken, för den politik, som öfverlemnar allt åt församlingens majoritet. Man skulle icke underlåta att säga, att, när allt kommer omkring, hufvudstaden Paris ändock underkastar sig det öde man bedensamma, att den frågar föga etter att regeringen blifver husvarm i Ludvig XIV:s palats, att den knappast frågar efter de förändringar i vallagen man förberedsr, att den med likgiltighet ser regeringen underkasta sig en de Broglies och dAudiffretPåsquiers nycker och smeka deras äregirighet, Man skulle icke underlåta att säga, att parisarne låta hänföra sig af vackra ord, men att de sakna ihärdighet i försvaret af sina intressen och grundsatser. Man skulle häraf kunna sluta, att man kan tilllåta sig allt, att man hade mycket orätt i att göra sig några skrupler, Hr de Rå musats val skulle vara en fullmakt in blan:o, gifven åt majoriteten i Versailles. Se, der verkligheten! Man har ingenting attsvara på dessa reflexioner, Det gör oss ondt, att vi måste konstatera, att man begagnar sig af.hr de Remusats namn för att utlägga en så farlig snara för det republikanska partiet och för staden Paris; men vi ha sett snaran, våra vänner ha äfven sett henne: och ået skall hädanefter blifva omöjligt att