Rättegångsoch polissaker. Stöld. Hustru M. H. Carlsson och dennes son Johan Carlsson blefvo i dag efter förhör i porskammaren förklarade skyldiga att träda i äkte, såsom förvunne att hafva stulit ett en landsbo tillhörigt svinkreatur. Samma personer blefvo för några månader sedan at brist på bevisning frikände, efter att ha varit tilltalade för förfalskning oca utyrångling al mynt. — Ådömåa böter. Hernösand den 26 Mars: Förlidet år omnämndes huruledes Svea hofrätt, på åtal af advokatfiskalen Billbergh, dömt magiStratens i Hernösand ledamöter till följande böter för fel. begångna vid handläggning af det a. k, Rydqvistska målet: för vårds öshet vid embetets utöfning, borgmästaren Fröberg till 50 rdrs, samt rådmännen Rönblad och Lundgren hvardera till 15 rdrs böter; och för försummelse i embetet, borgmästaren Fröberg till 200 samt hvar och en af rådmännen Rönblad, Lundgren, Sjödin och Tjernberg till 50 rdrs böter; hvarförutom de samtelige förpligtades att ersätta skomakeriarbetaren Rydqvist för den förlust, som genom magistratens förvållande drabbat honom. Öfver tta utslag hafva borgmästare och rådmän anfört besvär, men har K. M:t, genom utslag af den 18 Febr. detta år, förklarat sig ej finna skäl till annan ändring i hofrättens utslag än att bötesbeloppen för försummelse i embetet nedsatts för borgmärstaren från 200 rår till 50 rdr och för rådmännen från 50 till 15 rdr. (H. P.) — Mordförsöket å inspektoren Göthlin vid Esplunda. Örebro den 29 Mars. Vid fortsatt ransakning å cellfängelset härstädes inför Glanshammars häradsrätt med drängen Reinhold Johansson från Ringkarleby by (åtalad och häktad för det han tvenne särskilda gånger och senast lördagsaftonen den 4 Januari, sedan mörkretinträdt, aflossat skarpladdadt böss-skott mot fönstret till inspektoren Carl Anders Göthlins å Esplunda arbetsrum, i uppenbar afsigt att af hända Göthlin lifvet), ändrade Johansson till en del sina förut aflagda berättelser. Ehuru han försäkrade att han talade sanning, hördes likväl på hans tal och hans försök att slingra sig unan de direkta frågor domhafvanden framstälde, såväl att han förstod sig på att ljuga, som att på allt sätt trassla in saken. — Han berättade nu, att Holm vore alldeles oskyldig, samt att länsmannen Boström och inspektor Göthlin tubbat och tvingat honom att angifva Holm såsom sin medbrottsling. Ibland berättade han, att han tagit med sig bössan för att skjuta på hundarna vid Esplunda, ibland att han ämnade skjuta på inspektoren för att gifva denne en tillrättavisning derför att han så illa behandlar de arma slafvarne på godset, som sucka under oket-, och ibland att krutet i bössan var för inspektorens, men hageln för hundarnes räkning, än påstod han sig hafva sigtat mot fönstret och än att han blott sprungit förbi och i förbifarten aflossat skottet utan att sigta. Orsaken hvarför han skjutit på Göthlin förklarade han slutligen vara den, att Göthlin för några år sedan sla; it en af Johanssons goda värner vid namn Nilsoch att Johansson vid :ett marknadstillfälle här i staden af en jude tått lära sig den indiska. lagen, som lärer: öga för öga och tand för tand, och hade hans läromästare dervid tillagt: -är det någon syndare, som ej kan betala igen det han fått, kan du betala det i stället, ett yttrande, som Johansson fattat så, att han borde hämnas på Göthlin i Nisses ställe, emedan denne numera afflyttat frå orten och således ej var i tillfälle att utkräfva hämnd. Vidare förklarade Johansson, att han ämnat skjuta Göthlin i ettben eller en arm, churu han gjordes uppmärksam på, att han hvarken kunde träffa arm eller ben på inspektoren, då denne satt vid sin pulpet. Till sist begärde Johansson, att han skulle få slippa ut från fängelset, emedan det vore mycket varre att vistas der än i afgrunden, men förklarade likväl, att han fått mycket bättre förstånd sedan han blef inspärrad än han haft förot, då han vistades på fri fot. Johanssons f. d. husbonde, komminister Landelius i Ringkarleby, berättade, att Johansson vore ett mellanting mellan en mindre vetande och en vanlig menniska; att, vid de samtal hr Landelius haft med honom i religionssaker, Johansson förklarat sig vara fritänkare samt tillika utvecklat sina åsigter om menniskornas medborgorliga pligter på ett sådant sätt, att han ansåg .onom såsom en för samhället högst vådlig person — ja, till och med så farlig, att det vore statens ovilkorliga skyldighet att taga hand om honom, en skyldighet, som så mycket mindre borde försummas, som hverje svensk medborgare betalar årlig skatt till staten för att vara fredad till lif och egendom. Sedan flera vitnen intygat, att Holm vistats uti Askers socken på de tider Johansson förut uppgifvit att Holm skulle hafva varit uti hans sällskap, eller då mordförsöken egt rum, blef han från målet skild samt stäld på fri fot, men angående Johansson beslöt häradsrätten, att han skulle undersökas af provinsialläkaren Hammarström, på det att utrönas må, huruvida Johans-son är vid sina sinnens fulla bruk eller icke; hvarefter, och, sedan läkarens utlåtande inkommit, häradsrätten ville meddela sitt utslag i saken. (N. AA.)