— Konsert Gårdagens symfonimatin intresserade lifligt en talrik publik genom Cherubinis herrliga Lodoiskaouvertur, Beet hovens rörande tonskildring af Clärchens död samt den välbekanta Suiten af hr Ru benson, ett af denne kompositörs vackraste arbeten, som med stark karakteristisk färg läggning och förträfflig behandling af orkestern förenar klarhet och lättfattlighet samt derför städse varit allmänt omtyckt. Mindre anslog Robert Volkmanns D-moll-symfoni, som visserligen eger detaljer at imponerande styrka och i sitt scherzo uppenbarar ett icke ringa mått af originalitet, men i allmänhet blott alltför troget följer det recept på konstlad sjuklighet och Zerrissenheit, som en viss skolas koryfeer beklagligtvis åt sig uppgjort till åtlydnad. — te —