Aftonbladet – 31 mars 1873, sida 2

män samt efter deras hustrur, barn och kärestor. Hvilket ypperligt exemplar af en engelsk egendomsherre!anmärkte Stangrave. Han är ingen egendomsherre. Han är den Whitburybankiren, om. hvilken jag redan har talat med er. Armsworth?frågade Stangrave och betraktade den gamle mannen med lifligt intresse. Mark Armsworth i egen person, Han uppträder visserligen nu såsom egendomsherre, i så fall att han jagar på Whitfords marker, sedan gamle squire Livingstons död. Hur är det nu... hvar äro hästvagnarne ? Ber om ursäkt, sir; jag har telegraferat efter dem, men vi kunde bara få en. Nå, ställ in hästarne i den; se, här finns ju en ledig kup6! Jack, tag upp hundarna i denna; de skola resa i andra klassens, så sannt som jag är ordförande! Stationskarlarna öppnade fnysande och skrattande dörren för de ovanliga resenärerna, och Mark stod bredvid och räknade sina gunstlingar med spetsen på sitt ridspö. Pan... Rustan; Melodi... Vesta... Så der ja. Men hvar är den gamle skälmen Godman?Hoppade öfver grinden, så fort han såg kopplen, sir, och ville på inga vilkor komma med, sade jägaren. Har väl gått hem på egen hand, kan jag tro. Godman, Goodman! Och i samma stund kom ifrån stationsrummet den ädla, gamla hunden med grå nos och grå ögonbryn; det var tydligt, att han afsigtligt hållit sig gömd till dess han sett de öfriga kamraterna instufvade. (Forts.)