Aftonbladet – 31 mars 1873, sida 2

Bland de anslagsfrågor, rörande hvilka riksdagens båda kamrar stannat i olika beslut och som således komma att afgöras genom gemensam votering, önska vi fästa särskild uppmärksamhet på en, som under snart femti år varit föremål för vidlyftiga debat ter inom representationen och nu ändtligen synes nära att vinna en lycklig lösning. Saken gäller nemligen det tidt och ofta föreslagna åtskiljandet af landshöfdingeoch militärbefälhafvaretjensterna på Gotland, till främjande af hvilket ändamål en af Gotlands riksdagsmän i Andra kammaren, hr Kolmodin, föreslagit anvisande å fjerde hufvudtiteln af 7,700 rdr såsom lön ät militärbefälhafvaren derstädes. Detta anslag, som af statsutskottet afstyrktes under yttrande att i en framtid vid ordnandet af militärväsendet angelägenheten torde ej blifva förbisedd, blef emellertid i Andra kammaren beviljadt medelst en votering, som utföll med 116 röster mot 50. I Första kammaren åter antogs utskottets utlåtande utan annan diskussion, än att innehafvaren af dessa båda förenade platser uppträdde med ett längt skriftligt anförande, hvari han sökte bestrida de i motionen anförda skäl, oförtydbart gif vande till känna att han ansåg den riktad mot sig personligen. Det är naturligtvis omöjligt att på förhand uppgöra någon beräkning öfver utgången af den om onsdag blifvande omröstningen, helst rörande den ena kammaren saknas den ledning, som kunde ligga i en förutgången votering. I högsta grad önskligt vore det emellertid att hr Kolmodins förslag antoges, hvarigenom undanröjdes en oformlighet, som står i den mest skärande strid mot den eljest inom hela vår administration tillämpade grundsats, att den civila och militära myndigheten ej få förenas i samma hand, och hvilken ansetts vara af deu vigt, att den, såsom kändt är, inrymts i sjeltva regeringsformen. Här är dock icke blott fråga om tillämpningen af en allmän princip, utan ock om undanröjande af olägenheter, som, i händelse de ej verkligen inträffat, dock allt för lätt kunna göra det, och å hvilka mångfaldiga exempel anförts ej blott i hr Kolmodins motion, utan äfven under diskussionen i Andra kammaren. Att äfven inom sjelfva provinsen en opinion rörande dassa olägenheters verkliga befintlighet utbildat sig tyckes också till fullo ådagalagdt ej blott af den omständigheten, att dess öfrige riks: dagsmän i Andra kammaren instämt i mo. tionen, utan ännu mera genom en i samma syftning; till konungen ingifven petition. undertecknad at 1338 till myndig ålder komna och med få undantag vid kommunal stämma röstberättigade män, utgörande ej mindre än 19 procent af öns hela manliga befolkning. Med anledning af denna petition har landshöfdingen och militärbefälhafvaren på Gotland, general Gyllenram, till K. M:t afgifvit ett utlåtande, hvari han visserligen erkänner det principielt riktiga i det före slagna särskiljandet, men dock söker visa att det icke är af behofvet påkalladt. De härför anförda grunderna äro dock i allmän het temligen lösa, hvadan de ock i Gotlands Tidning underkastats en genomgående kritik, hvari särskildt hr G:s försök att betaga pe titionen dess kraft genom insinuationer rö rande dess uppkomst med rätta tadlas. Då emellertid frågan genom den vidlyftiga be handling, hon vid flere tillfällen rönt, kan anses till fullo utredd, är det icke vår mening att här upprepa gamla skäl eller framställa