Aftonbladet – 29 mars 1873, sida 3

ned min pelsmössa öfver ögonen, sträskte gt mig på den stoppade bänken och beredde mig ot sigmra in, då på bangården i Terreaux tre fruntimmer gtego jn i min kupg, Af deras drägt fann jag, att de voro proie; stantiska diakonissor, och af några ytiranden, som jag uppfångade i flygten, trodde jag mig förvik, att de sknllo begifva sig till Italien för att ae lcda eh protegranticsk skola, De voro vnga och mycket pratsamma; gom åe talade tyska, lätg de icke min närvaro utgöra något hinder för fortsättandet af sitt samtal. Med mitt ansigte doldt af pelskragen, låg jag orörlig som en sten; Gud skall likväl veta, att mina öron voro öppiå, ; Den ena af dom tyektes utöfya en aber dissas myndighet öfver de andra, och poaktadt hennes stämma var mild, hade den dock ett befallande tonfall, som icke saknade en viss högdragenhet. Med anledning af det senaste kriget kom hon att yttra, att fransmännen vore ett älskvärdt, men omoraliskt och mycket förderfvadt folk; kon anförde som bevis derför, att hon kommit som lärarinna i ett franskt hus, hvari vistades en mycket ryktbar fransk målara, som redan första dagen efter hennes ankomst gjorde henne en högst närgången förklaring, att kennes elevs far, som i sin orduing förkla. rat sig, användt alla ngået för sti kunga förföra henne, att dessa båda kärleksgalna och svartsjuka tokar varit nära deran att ärda hvaraudra, och att hon för att undgå ras siterhängsenhet, ade sept gig tenn sen att fly en natt under tusentals faror, ur hvilka dock Gud i sin nåd räddat henne. När tåget kom till Valence, hade samta. jet upphört. De båda yngsta af dessa Zions döttrar sofvo oskuldens sömn; den tredje, som talade så bra, drömde med balfslutna