Aftonbladet – 29 mars 1873, sida 3

att jag skulle vara hennes slit, hennes verld. henneg ideal, hennes gud. Med fara att ni skall anse mig för iabilsk, vågar iag påstå, att hon i dsttaögonblick var uppriktig; jag tillägger: uppriktig eller ej, var hon underbart skön, af en skönhet, som på en gång hade något af engel och djefvul. Smärtan och lideisen tyckteg forma hennes ausigte likasom bildinggarens finger formar den mjuka leran; på hennes hals, på hennes klader, på hennes panna spelade dagrar och skuggor i vexlingar, hvilkas hemlighet jag misströstar att finna. Genom lifligheten af hennes rörelser hade hennes bår gått upp och spred sig i oordning öfver hennes axlar; hennes ehemi sette hade också lidit nägot missöde och tillstadde min blick en farlig frihet. Iennes läppar glödde; henueg fuktiga ögon lemnade icke mina. De sade tydiigt: Ser du inte att jag tillhör dig! De sade också afsides; Om du dukar under för frestelsen, är du fast, ch du skall gifta dig med mig.s Det var ett kritiskt ögonblick, madame. 8 var ytterst upprörd, jag andades iod : nude. win hjerna fiammade upp som en teateramp; ech jag vet veridigen ej hur detta ppträde ekulle ha slutat, då det plötsligen ände... Madame, det hände helt enkelt att n af slottets tappar började gala med full als och hans kiars, genomträngande, 0 allklingande och krigiska glämma kom mig tt hoppa till i min fåtölj. Jeg såg min ar vå hans dödsläger; han betraktade mig, Puppen gol ånyo; jag hörde den gamle tunnindaren utropa: Tony, lifvet är en strid; nisstro dina lidelserf Och då tuppen gol ör tredje gången, betraktade jag med fast lick Meta; det föreföll mig som iiknada ennes stora, klara ögon dessa herrliga at