Aftonbladet – 28 mars 1873, sida 3

3 I tillägger: Når således videnskaben lärer, lat virkeligheden har absolut gyldighed, så tl gjälder det i sandhed om, att den för gyl . dighed, og man kan dog ikke nägte, at det i ville väre såre latterligt, om en, der i sin lungdom lärte og måske endog lärte andre, at virkeligheden havde absolut betydning. I blev gammel og döde, uden at virkeligheIden havde havt anden gyldighed end den, at ban både i tide og utide havde forkyndt Iden visdom, at virkeligheden havde gylIdighed. Men här, som alltid, gick han Jill öfvedrifter och nedlät sig i de Inu utgifna anteckningarne till de besynnerlligaste speglosor. Så t. ex. säger hen, att Jdet meste af hvad der nu omstunder floreIrer allerstärkest under navn af videnskab (isär natuvidenskaberne) er slet ikke videnIskab, men nysgjerrighed och framhäller, att al fordärvelse vil tilsidst komme fra naturI videnskaberne. Når man betragter mikro. Iskopets opdagelse som Jidt morskab, lidt tidsfordriv, kan det väre godt nog, men som alvor er det uendelig dumt. Det er enI foldigt og skjönt og rörende, at den elsken Idee ser forelsket på den elskede, men det er fornemt att lorgnettere hende. Og således Ibruger naturforskeren mikroskopet, ligesom Tlapse broge lorgnetten, kun bruges mikroskopet mod Gud. MHan går till och med Iderhänr, att kalla paturvetenskapen den Tallerfadeste af alle videnskaber, och tänker sig att om naturvetenskaperna varit ut vecklade på Sokrates tid, så skulle alla sofister blifvit naturforskare o. s. Vv. i oändlighet. Till dylika mera maliciösa än skarpsin niga utlåtanden lägga vi ock ett ironiskt Forsvar for qvindens höie anläg, hvilket för dem, som i detta fall känna Sören Kierkegaards teorier, icke egentligen erbjuder något originelt, hvarken i sarkasm eller annan uppfinningsrikhet. I allmänhet företer sig, som antydt, mycket af underhaltigt värde i den nya volymen, och då ej allt genom sitt ämne eger ens nyhetens behag, kunde gerna större sparsamhet användts af utgifvaren, t.ex. ifråga om polemiska snärtar åt Goldsmith och Hostrup, i fråga om novellartede eller qvasi dramatiska utkast af alldeles barock eller intetsägande beskaffenhet m. m. dylikt. Att roande smäsaker förekomma äfven bland detta vilja vi dermed icke förneka, t. ex. annonsen om en Geistlig parleur eller håndbog for präster, indeholdenden 500 talemåder, alfabetiskt ordnede af Esaias Strandsand, forben graver. At personalnotiser har utgifvaren åtkommit ytterligare ett och annat. Sålunda har en dansk prestman meddelat, att han från sina barnär bibehållit ett klart minne af Sören Kierkegaard, då denne i början af 1840-talet brukade besöka hans fädernehem, Det var vanligen i skymningen Kierkegaard kom, för att hemta min far ut på en spatsertur. Vi sutto då som oftast vid tebordet; han slog sig ibland också ned der, men förtärde intet. Deremot tog han alltid liflig del i samtalet, med sin högst märkliga och ovanliga gåfva att kunna tala med menniskor af hvarje ålder och alla lefnadsförhållanden; att han vid sådana tillfällen gjorde studier, är otvifvelaktigt. Bäst som samtalet var i gång och Kierkegaard inne i en sats, kunde han bryta af med orden: Skal vi så heraf tage anledning tilatgå? Var min gamle farfar tillstädes, kunde Kierkegaard tilltala honom på ett sådant sätt, att den gamle tyckte sig umgås med en jemnårig, och med oss barn kunde han så hjertligt skämta och skratta — han hjelpte min syster att laga mat, smakade på barnmaten och var glad och munter, så att man kunde frestas tro, att han var en mycket lycklig mennaiska, med ett lätt och glädtigt lynne. Men så kunde ock hufvudet under dessa muntra löjen sjunka ned mellan skuldrorna, medan han lade sig tillbaka i stolen och vred sina händer, så att diamanten i hans ring gnistrade i kapp med hans djupa själfulla ögon. Vi höllo alla af honom, och en gammal tant sade ofta till oss: Den Sören Kierkegaard er dog rigtigt et rart menneske. Vi hadeivårt hus ett original, en tjenstflicka af den äkt. kjöbenhavnska sorten, en verklig typ. Kierkegaard, som gerna talade med alla menniskor, hade sitt stora nöje af samspråk äfven med henne. I synnerhet var han jublande glad, då hon en gång hade sagt: Nei, ser de nu, hr Magister! enhver ordentlig pige må have sig to kjärester. Snedkersvendene ere nu de netteste om sommeren, men skomagersvendene give de bedste baller om vinteren. Enligt samme meddeler höll Kierkegaard en stor och elegant möblerad våning (med bläck och penna i hvarje rum), der han promenerade fram och äter, men icke gerna mottog besök. Stundom tillbragte han både dag och nattihyr kuskvagnar, och dagbokens utgifvare har gjort sig den mödan att anföra datum och destinationsort på en mängd åkareräkningar, befintliga bland Kierkegaards efterlemnade papper. En insändare har skickat följande notis: Kjöreturene til Nordsjälland skulde föregå uhyre hurtigt. Luftbadet gjorde ham godt. Vognen mödte precis, och selv var han altid til en fortvivlet grad nöjaktig, hvad klokkeslettet angik. Afsted gick det altså. Vi kom til Fredensborg. Kudsken skyndte sig ind i gjästgivergården og sagde blot: Magisteren! Alt kom i bevägelse. S. K. trådte ind og sagde kun: Godmorgen ! og vi gick så ud i skoven. Ved tilbagekomsten fick vi suppe og kylling eller and. Så tog S. K. 10 Rd. frem og sagde: Här, min lille pige, du er nok så god att betale det altsammen !Hjem igjen i samme fart. Kudsken grinte, for han fik 5 Rdl. idrikkepenge, På disse galloprejser kunde S. K. väre elskvärdigheden selv, så indtagende, så glad, spillende med vid, fold af fölelser og tanker. Vi kunde, utan att materialierna behöfde tryta, ännu en god stund fortsätta vårt referat öfver allt det olikartade, den nya volymen företer. Kanske vi dock böra nöja oss med att nämna ett hittills okändt bref till Kierkegaard från förf. till En hverdagshistorie, fru Gyllembourg, i anledning af dennes En literair anmeldelse. At jeg ikke for nw, skrifver den snillrika författarinnan, bevidner dem min varmeste tak for den betydningsfulde og mildt dömende anmeldelse, hvormed de har beäret novellen To tidsaldre, dertil ligger skylden mindre hos tilfäldige omständigheder end hos deres egen bog, hvis rige og dybe gahalt har givet mig så meget stof til eftertanke, atjeg ikke har formåt at lösrive mig fra de mange alvorlige betragtninger, den har indgivet mig, og som jeg forgjäves vilde söge med ord at udtrykke. En dobbelt fölelse har gjennemträngt mig ved denne anledning: jeg Tföler mighävetved den äre, de har bevist mig, og undselig over, at den er större end mine fortjenester af literaturen kunde hålbe. På den ene side er det en stor -anbefaling I for mit lille arbejde, at det har formåt at I fremkalde en bog som deres; men när jeg I derimod ved siden af denne, med så dybsin dige, träffende, vittige bemärkninger så rigt I udstyrede bog betragter min novelle, så fo rekommer denne mig som en simpel romans, , hvorat en digter har taget motivet til et udi -larbeidet dra