I tidningen Kalmar läses i en korrespon dens från Fagerhult, daterad den 8 Mars följande uppbyggliga spökerihistoria, för hvil ken tidningen säger sig ej velat neka plats den är. visserligen meddelad af en fullt tro värdig person, som sjelf syns sätta all li till historiens sanniog, men torde lika som spökhistorien från Sundsvall få anse: som bevis på huru långt lättrogenheten kar gå i förening med vidskepelsen. Historien, sou skriftligen ingifvits till pastorsembetet i Fa gerhult, låter på detta sätt: Hemsk tilldrågelse. Sedan kyrkoherden, filosofie doktorn hr A. H B. Lind i Fagerhult blifvit af en blaud sina för samlingsboar, rusthållaren Abraham P. Isacssor jemte dess hustru Helena Kristina Johansdotte; i Kåremåla kallad att natten till den 4 inneva rande Mars qvarstanna i deras bostad för att om möjligt söka upptäcka orsaken dertill att en ond andemakt tagit sitt tillhåll i deras hus och gifvit sig tillkänna genom kastande af stenar och an dra ämnen; så ock med anledning deraf att ja, af nämnde makar blifvit åtskillige gånger kalla föregående dagar för att under nattetid närvara: äfvensom efter det jag af nämnde kyrkoherde blifvit uppfordrad atttillkännagifva hvad jag der. vid erfarit; får jag härmed upplysa: Då jag först blef kallad, infann jag mig en afton, hvilken vi då tillbringade under Guds ords läsande och bön. Då vi gått till sängs och det blef mörkt i rummet vid pass kl. 11 börjades ett oupphörligt kastande af stenar, brändt ler, brända benknotor samt s. k. tvetar, hvilket fortfor med korta uppehåll till kl. 5 på morgonen, så att hela golfvet i rummet var beströdt med dessa imnen. Den påföljande natten var samma för hållande, dock med den skilnad, att mannen som jemte sin hustru lågo i sin säng, tyckte sig märka, att någon osynlig makt fattade tag itäcket, som ville den draga detsamma af dem. Den lerpå följande natten var jag ej närvarande, men blef vid 12-tiden samma natt ytterligare kallad under Wppgift att husfolket icke fick vara i ro för den riga andemakten, som fortsatte sin stenkastning. Inkommen, tog jag en bok föratt äsa, hvarunder jag hörde stenar kastas på golfvet. Den derpå följande natten var jag ånyo närvarande; var då tyst till kl. 3 på morgonen, lå stenar började smälla i golfvet. Jag tilltaade då den osynliga makten med dessa orden: Du är en dum stackare, som far här och katar; hvem tror du bryr sig om dina stenar. Tärvid blef tyst — jag låg i sängen och kände nig märka något tungt qväfvande på mitt hufud. Härvid vänder jag mig Jå sidan och kände tt någon upplyftade täcket på midten af sängen, ikasom ville det krypa under detsamma, dervid ag vek täcket om mig, under det jag tänkte: . sängen skall du ej komma. Derefter tycktes nden aflägsna sig åt andra ändan af huset i en ammare, der ett hårdt bultande hördes, såsom jade någon kastats till golfvet eller emot vägarne Kl. 4 samma morgon steg jag upp oci sick ut, men kunde ej se någonting aj hvad lag ade hört. Jag lade mig åter i sängen, då kl. stenkastningen börjades med mera häftighet, ills det dagades. Stenar hafva i min närvaro nder nattetid ofta kastats i sängen på de båda nakarne, på hvilka den osynliga makten, som är gifvit sig tillkänna, alltid tyckts vilja hämas. En natt, då makarne intagit plats i ett annat us hos hustruns föräldrar. var det tyst och