gande i utställningen samt att terminen för utställningsföremålens emottagande och dagen för utställningens öppnande skulle framdeles tillkännagifvas. Emellertid kommer, enligt hvad D. B. nu inhemtat, någon sådan exposition i Petersburg icke att under innevarande år ega rum, hvartill anledningen lär vara den stora verldsutställningen i Wien. Deremot är det nu afsedr, att den beramade väfnadsoch spinneri-utställningen . Petersburg skall komma till stånd på våren år 1874. — Afliden dansk konstnär. Genom ett telegram är det redan bekant, att den utmärkte målaren, danska konstakademiens pyligen ätervalde direktör, etatsrädet Wilhelm Marstrand har aflidit. Tidningen Fedrelandet egnar honom följande minnesruna: I halftannat år var han, såsom bekant är, lam i sin venstra arm efter ett apoplektiskt anfall, utan att dock haus svaghet förhindrade honom att under den senaste vintern sysselsätta sig med sin konst, så att det lyckades honom att göra nägra äldre taflor färdiga och att måla ett par nya, Det var det kjöbenhavnska gatuoch kälkborgarelifvet, som i hans ungdom ådrog sig hans uppmärksamhet och gaf honom tillfälle att visa sin sprittande, älskvi ban till Italien, hvarsyfolklifs brokiga mångfald af karakteristiska figurer ingen dansk mälare har framställt med sädant lif som han; derpä drog själfrändskapen honom till Holberg, af hvars scener han under ärens lopp har skänkt oss en oförliknelig rad. Emellertid mognade mannen samt tog sig större uppgifter och allvarligare ämnen (Besöket, Kristus i Emaus, Osteriscenen, Kyrkrodden på Siljan), till dess hans talang kulminerade i de stora historiska taflorna i Kristian IV:s kapell i Roskilde och universitetets festsal samt Den stora nattvarden i Kristiansborgs samling. Och vid sidan af dessa tafleserier, som han skapade under loppet af 44 år (han utställde första gången år 1829) står en nästan icke mindre krets af själfulla porträvter, bland dem många at samtidens utmärkte män och qvirnor, och en oändlig rikedom at lätt på papperet kastade pennritningar, i hvilka hans glada infall och hans lifliga känsla med full frihet och utan alla anspråk gäfvo sig luft. När en man, som har skänkt sitt fäådernesland och sina landsmän så utomordentligt mycket, lemnar oss, få vi väl icke klaga öfver, att mycket ännu stär qvar i hans arbetsrum, utan att ha blifvit follbordadt, öfver att han icke kom att utföra alla tre målningarne på långväggen i universitetssalen efter sina utkast eller den beställda stora taflan ät na tionalbanken, utan vi böra alla förena 0ss i beundrande vördnad och tacksam hågkomst. Marstrand var född 1810 och blef säledes 63 år gammal —