Flamerisculle ha applåderat, om han icke föredragitt blifva ond. Förtrigt, sade jag afbrytande henne. Hädanef skall tjufven, som brutit sig in i en chiffer, påstå, att han var hallucinerad; sonekom mördat sin far, skall beskärma sigfver att han led af yrsel; knifven hade jd6, handen följde honom, viljan var inthärvarande, hon skall ha lätt att bevisa t alibi. Må vi inte fördöma vare sig inyttstjufvar eller mördare; Gud har förledt m till deras missgerning för att sedan föjttra dem genom åvgern. En sak gör migndå något tvehågsen: det är inte nog att vertyga sig sjelf, man måste också öfverty sin domare, Hon afbrötig nu i sin ordning och uppdrog ur sin fia ett bref, som hon föregående morgon it från sin far. — Det är detta som bere mitt fall! utropade hon.