vände tta ord) hade känt sig upprördt, att hoplötsligt kommit att tänka på det förfärlj bruk hon kunde göra af det rosenrödipapperet, att hon med fasa tillbakavisatenna tanke, för att snart åter omfatta med ett slags blind och oemot ståndlilidelse. Hon liknade den vid en olycksa frestelse, för hvilken hon gifvit vika Öm ett slags hallncination, genom den measa blandade tjusning, ett bråddjup utar på den olycklige som fattas af svindelon kom till den slutsatsen, att det var en sfning som Gud skickat henne och att då I låtit henne duka under för densamma, de han velat lära henne ångerns gudomliidygd, om hvilken hon då ännu var okuig; Så fölkennes ord. Jag upprepar än en gång: dvar ett samvete, som jonglerade med bindför ögonen; kulorna kastades upp, flögo ochorsad