silfver förbindande sedlar, så kan af nämnda förbindelses fortvaro för de sedlar, som qvarhållas i rörelsen, ingen annan olägenhet: uppstå, än att riksbanken måste i sina förråd bahbälla det belopp myntadt tolflödigt silfver, som för en framdeles skeende inlösning kan erforåras; börande naturligen vid bestämmande af detta belopp ihågkommas, att enligt konventionen ingen utmyntning, grundad på nu gällande myntlagar, må efter utgången af år 1874 ega rum. Deremot torde i öfvergångslagen böra iotagas en bestämmelse, hvarigenom rättigheten att till myntverket för utmyntning inlemna silfver likasom att låta utmynta caroliner med lagens antagande upphäfves, Naturligen påskyndas öfvergången iden mån de nya mynten kunna i allmänna rörelsen undantränga de gamla och jag anhåller derföre att Eders Kongl. Maj:t täck tes föreslå riksdagen, att dessa mynt skola genast vara lagligt betalningsmedel och att de genom riksbankens försorg skola, i den mån de hinna utmyntas, allmänheten tillhandahållas, hvaremot, utom i förenämnda fall, då den rätt till silfveruttagning, som banksedlarne medföra, utöfvas, det gamla myntet bör i riksbanken qvarhållas. Har man på detta sätt gjort hvad göras kan för en snar öfvergång, så synes mig deremot intet skäl att för innehafvarne af de äldre mynt, som det oaktadt i den allmänna rörelsen qvarblifva, föranleda olägenheten af ett tidigare upphörande af dessa mynts egenskap att vara lagligt betalningsmedel, än hvad konventionen för ett slutligt fullständigt genomförande af förändringen bestämmer. Att de äfven, sedan de upphört att vara lagligt betalningsmedel, skola af riksbanken inlösas, är i full öfverensstämmelse med det nu för en lång tid af Sverige följda förfarande vid indragning af föråldrade myntslag eller sedlar, och torde, till förekommande af oro i detta hänseende, en bestämmelse derom böra i öfvergångslagen intagas. För inträdande i gällande kraft af konventicnens bestämmelse om det norska och dansk myntets likhet såsom lagligt betalningsnedel med det svenska, torde den dag, dä ratifikationen af konventionen utvexlas, vara ien rätta; och då en del af statsregleringer för nästkommande år redan blifvit af riksdagen i riksdaler beslutad, synes rätta tidpunkten för det nya systemets inöranle i de allmänna räkenskaperna vara börja af den statsregleringsperiod, som äst efter den, för hvilken statsregleringen nu är under uppgörning, infaller, d. v. s. den 1 Januari 1875. Jig tillstyrker derföre att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå riksdagen antagande af ett birmed öfverensstämmande förslag till lag am öfvergåögen till det nya myntsystemåe.