Och nu var hon ensam med mig och hos mig! Slottsklockan slog tu. Hvad vill ni mig? ropade jag brutalt till henne. Ser ni inte, att ni inger mig fasa? Haf medlidande med mig, bad hon med bruten stämma. Innan jag reser, vill jag förbanna mitt fel inför er och på mina knän bönfalla om er förlåtelse. Hon kastade sig ned på en stol, stödde sina armar på bordet och började under en flod af järar och adjektiv, af hvilken jag likasom öfversvämmades, hvad hon kallade sin bikt, det vill säga en lång lexa, rik på osammanhang och motsägelser och i hvilken jag med stor möda kunde skilja sanningen från lögnen. Emellertid trodde hon till hälften på sina ord; det var mindre en falsk själ, än ett förfalskadt samvete. Tidigt rådbråkad i sofismens gymnastik, hade hon vunnit en olycksalig smidighet och va 1 och sann t hv: som behagade henne. Gymnastik är en förträfflig sak, min fru; men man bör begagna den med försigtighet. Hellre en klumpig drummel än en jonglör! Om jag någonsin blir far, skall det vara min grundsats. Meta började helt ödmjukt med att på det hårdaste och obevekligaste anklaga sig sjelf, i det hon ide skarpaste ordalag brännmärkte sitt beteende. Småningom kom hon dock derhän att om icke ursäkta sig, åtminstone anföra mildrande omständigheter och framställa sitt fel i en ljusare dager, och hennes ursäkter skulle ha varit ytterst oförskämda, om de icke varit ytterst naiva, Hon. sade, att då mr de Mauserre infann sig hos henne för att underrätta henne om sin afresa, hade hon blifvit stött öfver den lätthet med hvilken han faun sig uti att lemna henne, att henneg koketteri (hon an