dagstoilett, men jag trodde mig märka att hennes chemisette, hvars halskrås smekte hennes haka, var alldeles fraiche, och att den enkom till ära för mig blifvit upptagen ur kartongen. Hon gjorde på mig intrycket af en fullkomligt ny Meta, som jag icke ännu sett. Hennes blick hade en fuktig glans af en egendomlig ljufhet; hennes ögon, som gråtit mycket, voro så stora, att de så att säga förtärde undre delen af hennes ansigte och hakans något kantiga kontur. Pannan sam i ljus; man skulle kunnat säga, att smärtans eller ångerns engel hade gjutit en himmelsk dagg öfver den. Skönheten är alltid lik sig sjelf; det finnes ingenting som så ständigt förnyar sig som de der karaktersansigtena: de äro trolldosor. Min fru, en konstnär har likasom alla andra menniskor sina anfall af vrede, harm och förakt; men hans samvete är ofta en lekboll för hans ögon. Han anser likasom Bridoison, att formen är en väsentlig sak och han hyser öfverseende med brott, som beledsagas af vackra ljuseffekter. Mitt första intryck var att fatta en blyertspenna och säga till den sällsamma person, som gjorde detta nattliga besök hos mig: Stanna der ni nu är, på tröskeln af dörren der och rör er inte förrän jag aftecknat er Jag ändrade mig: så ny hon föreföll mig, vaknade dock mina minnen och helsade henne med sitt rätta namn. Jag igenkände tydligt ett smärt och smidigt lif, som jag tryckt i mina armar, två händer som lagt sig öfver mina ögon, en mun för hvilken det var lika lätt att giva kyssar som löften. Jag vände bort mitt hufvud och gjorde en stor uttrycksfull åtbörd, som betydde: Aflägsna er genast härifrån, Hon ryggade tillbaka; men fattande mod, inträdde hon i rummet, hvars dörr hon tillstängde.