at ÄmigerRRE ERr E ttigad till den slutsatsen att, med ändanag för de jemförelsevis nihdre betydande selopper at skiljömynt, silfret hädanefter ej rommer Att Änna efterfrågan och använding för vår verldsdels betof af bytesmedel, an blir hänvisadt till den marknad, som detsamma fortfarande skall stå öppen i ndustkiens olika grenar samt i Orientens ägsna länder. Deraf följer åter att meallens värde blifver väsentligen beroende sf den vesterländska industriens behof och ttjemnandet af handelsbalanserna med Inlien och Kina, hvilva begge faktorer måste vara underknstade sä hastiga och oberäknei , att metallens värde icke ängre kan få den fasthet, som är ett af mufvadvilkoren för dess användning till värlemätande bytesmedel. Då nu härtill komner, att man åtminstone för den närmaste ramtiden med en till visshet gränsande sannolikhet kan, på grund af förestående lemonetisering af sflfret, förutse ett ej obe;ydligt fall i dess värde, så synes derat in7en annän praktisk slutföljd kunna dragas in att den för oss i alla händelser oundvikliga vergången från silfver till guld, såsom rdemätare och grund för myntväsendet, bör ju förr dess hellre vidtagas, emedan varje uppskof derutinran hotar att med föra en allt större förlust och att öka öfversängens svårighet, utan att bereda oss nåson den ringaste fördel. Utgående från denna öfvertygelse om nödvändigheten af en snar öfvergårg till guld säsom grund för myntväsendet, har jag i fråga om valet af ået myntsystem, som rvid borde antagas, ansett; mig böra i rämsta rummet afse systemets egenskap att nöjliggöra en sådan snar öfvergång, och lerföro ej kunnat tillstyrka Eders K. M:t att, med hufvudsakligt afseende å andra, om in i sig sjelfva goda, dock nu underordnade myntpolitiska syften, för riksdagen framlägga förslag till någon mera genomgripande myntförändring, hvilken sännolikt skulle synas alltför afskräckande och med hvars af: höjande då äfven antagandet af guld såsom rdemätare kunde blifva till obestämd framtid uppskjutet. Mei åberopande i öfrigt af hvad i den nordiska myntkommissionens betänkande af den 20 September 1872 är anfördt mot anslutning vare sig till Eaglands, Frankrikes eller Tysklands myntsystem, anser jag mig rskildt böra framhålla, huru det tyska nyntsystemet, hviiket af de nämnda vore närmast att här komma i fråga till antagande, ovilkorligen skulle medföra en full ständig rubbning af hela vår penningräkping från de högsta tal till de lägsta, en oupphörlig reduktion af alla våra öfliga varupriser, en omskrifning af alla våra förbindelser; samt aut denna rubbning skulle beröra alla våra mest hvardagliga förhållanden och besvära alla samhällsklasser, men mest dem, hvilka dess möjliga fördelar minst skulle tillgodokomma, samt alltsö i genomförandet blifva ytterligt svär, såsom lätt inses deraf att den nya räkneenheten i bästa fall blefve lika med 88 eller 89 öre. Jag ill visserligen icke förbise de fördelar, som för vår utrikes handel kunde framgå af anslutningen till detta stora lands myntsystem, dels i upphörandet at tvånget att från ett mynt till ett annat reducera prisuppgifter, fakturor, fraktnoteringar, umgälder m. m. för varor, som från Tyskland köpas eller till Tyskland säljas; dels i den större enkelheten af kursberäkningar på hansestäderna eller Berlin, och det återhåll mot större kursvexlingar på dessa platser, som lättheten att från eller till Tyskland sända gångbart mynt skulle medföra; dels i beqvämligheten för svenska resande i Tyskland och för uppgörelse med tyska resande i Sverige 0. s v., men alla dessa fördelar äro dock endast en mycket liten del af hvad man en gång utlotvade sig af ett verkligt internationelt myntsystem, eftersom ju, utom det tyska myntsystemet, ännu bestä det franska, det engelska, det amerikanska, hvilka alla äro af största vigt för vära affärsförbindelser, att icke nämna Finlands och Rysslands, med hvilka vi allt mera komma i beröring, eller Spaniens och Portugals m. fl. Af det sammanlagda hela utgöra de affärer, som från Sverige i tyskt mynt afslutas, endast en mindre del, Om det internationella myntsystemet nu existerade, eller äfven om vi blott med någon sär kerhet visste, att ett af de nu bestående guldmyntsystemen skulle blifva det internationella systemet, så borde fördelarne af att ansluta oss dertill tagas i det mest allvarliga betraktande, skulle dertill ock fordras en stor ansträngning, ty det mål, vi dermed vunne, vore värdt.uppoffringar. Men nu kan icke om något af de bestående guldmyntsystemen sägas, att det på grund af vare sig ekonomiska eller politiska förhållanden har utsigt att blifva i full mening internationelt. Hvilket af dessa system och hvilket annat guldmyntsystem vi än måtte välja, skulle vi fortfarande vara underkastade risken af att för vinnande af de med ett verkligt internationelt system förenade fördelar hafva att genomgå alla svårighe terna af en ny förändring. Det synes då vara en enkel klokhetsregel att ej för närvarande i det bestående myntsystemet göra andra eller större rubbningar än som föranledas af den nu oundgängliga förändringen från silfver till guld, med för öfrigt blott de modifikationer i detta system, genom hvilka vi kunna vinna fullständig likhet mellan värt och våra närmaste grannars mynt och såluada undvika de känbara olägenheter af skilnaderna dem emellan, som så länge varit öfverklagade. Under det jag sålunda i främsta rummet velat afse en med allmänhetens beqvämlighet förenlig snabb öfvergång till guld säsom värdemätare, har det derföre synts mig synnerligen önskvärdt att vid den förestående reformen taga hänsyn till nämnda kraf på öfverensstämmelse mellan vårt mynt och grannländernas, Danmarks och Norges. Vigtigt redan ur den synpunkten, att den mellan dessa riken och vårt land särdeles lifliga gränshandeln äfvensom vära öfriga kommersiella förbindelser med dem i väsentlig mån skulle underlättas genom euhet i myntväsendet, måste detta behof under de förhållanden, som egenart komna att inträda, mer än någonsin blifva bestämmande. för Sveriges myntpolitik. Ty om redan nu Sverige, genom sitt silfvermynts ojemna och ofördelaktiga förhållande till det motsvarande danska och norska myntet, varit utsatt för ej obetydliga olägenheter vid den mindre handeln i gränsorterna, så är det ögonskenligt att ett liknande förhållande mellan de tre ländernas guldmynt skulle bereda oss ännu större förluster, emedan guldmynt lättare än silfvermynt utvidga sin oraloppskrets, och att Sverige derföre måste ega det största intresse af att de under silfvermyntsystemet bestående relationer mellan mynten ej måtte bibehållas vid de tre rikenas antagande af guldmyntsystem. För att försäkra oss mot en sådan fara och på samma gång bereda oss största möjliga beqvämlighet för de allt lifligare handelsförbindelserna med dessa grannländer, hafva vi derföra varit naturligen hänvigada