Aftonbladet – 27 mars 1873, sida 3

punkter, men de Åesta artiklarne kommo al drig längre än till pressöfverstyrelsmn; man tälade man och man emellan nästan uteslu tande om värnepligtens lämpligh:t eller olämplighet för vårt land, och dess: diskussioner blefvo hetare och lifligare fö hvarje undertryckt artikel i tidningarne; mn innan kort lugnades dock sinnena. Härtillbidrog i främstarummetreskriptets ordalydelse, hvaraf tydligen framgick att denna fråga skille lösas ippå den endalagliga vägen genor regents och ständers samverkan. Dock afsvlnade intresset kanske i lika hög grad derbenom att den komitå, som tillsattes för frans förberedande, efter ett eller par smmanträden åtskildes för att afvakta vrnepligtsfrågans utgång i Ryssland. Mar berättade i anledning häraf att värneplitens inför rande i Ryssland stött uppå ovntade svårigheter och att hela frågan skule förfalla. Nu synes emellertid att man mistagit sig. Det torde nemligen enligt senste notiser icke töfva allt för länge inna Värnepligten införes i Ryssland och dåzommer väl äfven turen snart till oss. De känslor, med hvilka tida för denna frågas lösning hos oss emtitses äro ganska blandade. Afser man blott ön ena sidan af saken, eller att det är hvaje folks icke blott skyldighet, utan äfven e af dess dyr: baraste rättigheter att få försara sitt land, att strida för hem och härd, å torde värne. pligtens införande icke kuna emottagas annat än med glädje, men htu berättigadt ett sådant betraktelsesätt iven kan vara hos ett sjelfatändigt folk, ho oss gestaltar sig frågan uppå ett helt anrt sätt. Många finnas visserligen, som und inflytande af en högst oförklarlig optimissk villa, hoppas att värnepligtens infände hos 0ss skulle medföra befrislse frå:all här ingvarterad rysk militär och atFinland skulle komma att utgöra ett alldes skildt militärdistrikt, med en fullstäng armå. Denna ljufva dröm är dock så påtsligt falsk, att ingen tänkande menniska e ögonblick kan tro uppå ett sådant medgiande från rysk sida. Jag vill derför lena dessa drömmar derhön. Mera sannokthet har då den äfven ganska allmänt omfiade åsigten för sig, att Finland skulle koma att uppställa fullständiga skarpskyttebaljoner med uteslutande finskt befäl ocifinskt manskap. Ehuru jag väl betviflarifven detta, vill jag dock antaga att så re, och i korthet skärskåda huru förhållaena då skulle gestalta sig. Mänga finn nemligen som il en sådan lösning af igan se en stor lycka för Finland. V skulle hafva en. egen militär, vi kunde slfve försvara vårt . land, vår sjelfkänsla slle höjas, och vil: skulle inträda bland de elfständiga folkens : antal, säga de. Dock fva de glömt enl: vigtig omständighet, mligen att vi icke sjelfve ega någon röstid afgörande af frågan om krig och fred.Utan att känna, än mindre ega rätt att gaska motiveria för en krigsförklaring, för vi emot en fiende, som måhända åtnjutevåra varmaste sympatier eller i bästa f är oss alldeles likgiltig. Vi tvingas afikt viljelösa redskap öfvergifva maka och :m för att kämpa för intressen, hvilka kua strida emot vårt fosterlands eller hva äro för detsamma fullkomligt främman Se der de ärofulla lagrar, som vinka : finsk värnepligtig i gengäld för det hanffrar lif och blod, öfvergifver sina varste intressen, bryter sina heligaste bandeller ville väl dessa ifrare för värnepligs införande draga ut i sådana härnadståsom senast varit målet för de ryska örnar? Ville de uti de polska frihetshjeltarnolod färga sina klingor? Jag tror att de vitt sådant uppvaknande ur sin dröm om tionalandans och sjelfständighetens höjse, skulle med sorg finna att de vida misstg sig om verkningarne af värnepligtens örande i Finland. Detta är den a sidan af saken. Den andra är icke myet ljusare. Kostnaderna endast för uppstande af skarpskyttebataljoner i Finlarskulle nemligen, enligt hvad man beräk, komma att stiga till den lilla nätta sumn af omkring 14.000,000 mark, oberäkn: de årliga kostnaderna, hvilka icke hellskulle blifva obetydliga. Det är äfven t med hänsyn till dessa stora kostnaderch uppå ett uttryck uti det ofvan anfa reskriptet jag grundar mina farhågor t värnepligten i Finland blefve ett änmvärre ondt än man kunde ana vid förstagonkastet. Uti reskriptet säges nemligeatt förslag väckts att, i förhållande tilandets folkmängd och penningtillgångarbppställa skarpskyttebataljoner. Då nwstnaderna för en sådan fullständig uppsning blefve för stor för landets knappa nningtillgångar, torde nemligen Ryssls för att lindra våra skattebördor, varålligt att uppställa kadrerna och depoter hvaremot de finska värnePligtige en; komme att ingå såsom fyllnad uti deska bataljonerna, eller i bästa fall uti sa bilda ett skildt kompani, ehuru medskt befäl. En störolycka skulle emellertid naturligtvis ickunna drabba Finland än om man lycks att genomföra ett sådant system, ocht det aldrig skall godkännas af ständernorde vara sjelffallet; men om ständernifslå värnepligtens införande i landet osåsom skäl derför anföra de dryga kostnade, hvilka landet icke orkar bära, har marke någon säkerhet för att en ätgärd, sh som jag ofvan framhållit, vidtages ur det sken af laglighet att ständerna 3 afslagit sjelfva värnepligtens införandetan blott undandragit landet den tunga, m de dermed förenade skattebördorna ille åstadkomma. Måtte derför våra ständelå denna vigtiga fråga förelägges dem, ? tveka att modigt och oförtäckt för keen framhålla de verkliga orsaker, som a att vVärnevlisten i Finland blefve NN —