Aftonbladet – 27 mars 1873, sida 2

ton — och han tillade med ett hotande: tonfall: Låtom oss gå härifrån; vi skola uppgöra vår tvist på tu manna hand. M:me de Mauserre sprang fram och stälde sig mellan dörren och honom: Mademoiselle, sade hon till Meta, framhärdar ni ända till det yttersta i er lögn, som blottställer tvenne lif?Jag gick nu sjelf fram till Meta; hon kunde icke uthärda min blick, som sannoikt var lika förfärlig som en domares. Jag såg hennes ansigte så småningom förlora sin stelhet. Hennes roll var för svår och ansträngande för hennes mod; hon svigtade under bördan deraf; jag tyckte mig bevitna splittrandet af en vilja. Jag trodde atthennes ben skulle svika henne, att hon skulle falla på knä. Emellertid lyckades hon hålla sig upprätt; hon bibehöll i sin tillintetgörelse en viss dyster stolthet. Betrakta mig inte, min fru, sade hon ill m:me de Mauserre, som hade närmat sig 088; tala inte till mig, om jag skall becänna något. Trots alla mina bemödanden ar jag aldrig kunnat älska er; ni är rik, ag är fattig, ni är skön, jag är det ej, och let fanns i er vänlighet en dold fräckhet. Det har mer än en gäng förefallit mig som m jag skulle göra en god handling, om jag eröfvade er er lycka, som är den orättvisa elöningen för ett felsteg, och som ni har jet felet att allt för bjert lägga i dagen, I år afton sårade er glädje mig och jag gick ärifrån mindre god än jag kommit hit. Jerefter vände hon sig till mr de Mauserre: Ja, min herre, den hämnd ni ämnade taga kuile vara ett brott, ty jag ljög nyss; men jög ni inte sjelf, då ni gaf mig ert hedersrd, att ni älskade mig nog högt för att nte hämnas ? Vid dessa ord steg hon fram från väg