Aftonbladet – 26 mars 1873, sida 3

— Om den svenska damqvartettens upp: (vädande i Wien yttrar Tagespresse för len 21 Mars följande: Kort före saisonens stut framträdde i vår konsertsal en intressant upvenbarelse. Vi mena den svenska lameqvartetten, som nu gifvit två öfverfullt besökta konserter under detlifligaste bifall; i början mottogs qvartetten med ett slags misstroende, men raskt eröfrade den allas hjertan och försatte både musiker och musikälskare i förvåning. Orsaken tiil denna ovanligt stora framgång ligger icke i de särskilda stämmornas klangskönhet. icke heller i deras utmärkta behandling, utan i den verkligen märkvärdiga noggrannheten i sammansjungningen, hvilken går. så längt, att man tror sig höra ett af mästarehand speladt instrument och ovilkorligen kommer en att tänka på samspelet hos den veridsberömda Florentiner-qvartetten. Alla tonmodulationer ärda ned till det mildaste piano, hvilket liksom ett harmoniskt andetag nästan ohörbart dallrar genom luften ach liknar de på långt afstånd framströmmande tonerna från en eolsharpa, ackordernas stigande styrka, djerfva öfvergångar, frisk och dristig ansats — allt detta sker med en noggrannhet och säkerhet och framför allt med en så fullkomlig egalitet i alla fyra stämmorna, att mar knappt kunnat tro det vara möjligt. Föredraget af de särskilda numren — mest svenska folkvisor eller sånger af svenska tonsättare — är allt igenom karakteristiskt, enslående — ljufva klagotoner omvexla meå toner uttryckande jublande glädje och de vibrerga i khörarneg hjertan. Det är icke att undra på, att bifallet är utomordentligt och att de flesta sångerna mbste sjungas om eller nya gifvas i deras ställe. De särskilda stäm morna äro ej särskildt märkvärdiga — un dantagandes kontraalten, hvars ovanliga djup gifver ett ypperligt stöd åt harmonien — men med hänseende till klangfärgen pagsa de fullkomligt till hvarandra; man kan ej tänka sig någon af dem ersatt med en annan. Damerna skola gifva flera konserter här. och vi äro öfvertygade om, att salongen