Aftonbladet – 22 mars 1873, sida 3

Ni har då också alltför stora anspråk svarade jag skrattande. Om nitar en dock: från Lulu, förundrar det er inteatthon gå! och hänger läpp deröfver ett par dagar De största män ha sina ögonblick, då de äro alldeles som lilla Lulu. Och Gud vet när han återkommer! Han återkommer, min fru, så snart m:lle Holåenis inte längre är här. Ack! Tony, jag bar stor lust att fråga honom... Fråga honom om ingenting, håll till godo med hvad han finner för godt att meddela er, Jag ber er, drag er tillbaka till edra rum, och då han kommer för att säga er farväl, så omfamna honom ömt, utan att ni bvarken gör min af att gilla eller klandra hans beslut. Det era skulle vara lika farligt som det anåra. Jag skall följa ert råd; är ni inte min räddare? Det är ni, som förmått honom att undfly faran. Ni bedrar er, jag har ingen andelihans beslut. ; Var inte så förbehållsam mot mig. M:lle Holdenis har underrättat mig om allt; medgif... Hon fick icke tid att säga mer; mr de Mauserre hade -kommit in i salongen och betraktade oss med misstrogna blickar. Dessa blickar förvirrade henne; hon förlorade fattningen och flydde hort, Han kom fram ti!l mig och sade: — Tony, jag är ledsen att störa eriedia hemlighetsutla gamtal ned mime de Mauserre; men jag har ett mycket -ogrannlaga och föga vänligt meddelande att göra er, hvarför ni ser mig försatt i den största förlägenhet. Han såg så jämmerlig ut, att jag svar rade honom;