Aftonbladet – 22 mars 1873, sida 2

ch föll detta val på rikedagsmannen Jöns: ehrssom. Vi anse oss dock skyldiga kamaren att skyndsamt tillfoga, att hr Jöns ehrsson kallades till i fråga varande förroendeuppdrag af det för honom icke allt ör smickrande antalet af 20 ledamöter. alresultatet var nemligen frukten af en lump, eller rättare sagdt, af en. försumliget hos dem, som ombesörjt uppsättningen f den litografierade röstsedel, som för landtnannapartiets räkning blifvit anordnad och f dess flesta ledamöter begagnades. Denna edel innehöll nemligen endast namnet Lars Liss Olof, och enär kammaren redan under ralförrättningen beslutit kassera såsom tveydiga sådana sedlar, som innehöllo endast iamnet Jöns Pehrsson, emedan bland Sveries alla fullmyndiga män, till hvilka vid letta tillfälle valbarheten var utsträckt, sanolikt funnes många med namnet Jöns Pehrson, så yrkades, efter slutad uppsummering uf röstsedlarne, attikonseqvens med nämnda ;eslut äfven de sedlar, som endast innehöllo iamnet Larsson Liss Olof, måtte kasseas. Häremot invändes först af hr Hedin, utt icke någon tvetydighet med afseende å letta namn kunde anses ega rum, då hvar och en var öfvertygad att dermed icke menades någon annan än riksdagsmannen Liss lof Larsson, och vidare af hr Nils Larsson Tullus, att det var den väsentliga skilnalen mellan de sedlar, som innehållit namnen Jöns Pehrsson och Larsson Liss Olof, att de senare just genom att upptaga namnet på den gård, Lissagården, der den syftade personen bodde, undanröjt all tvetydighet, och trodde sig talaren kunna gå i sod för att i hela landet ej funnes någon annan person med detta namn, medan nampet Jöns Pehrsson träffade in på alia med detta namn i hela landet. Samma bsigt delades af hr Ifvarsson, hvaremot hr Uhr anmärkte, att han trodde sig veta att riksdagsmannen Liss Olof Larsson alldeles icke bodde på Lissa-gården, utan på Vestanor. Ett ännu vigtigare inkast gjordes dock af hr Königsfelt, som upplyste, att Lissagården vore ett ganska vanligt namn inom Kopparbergs län, och att han bestämdt erinrade sig inom sin domsaga två sådana, hvilkas egare, som vore äldre män, hette Liss Lars Olsson, till följd hvaraf det vore ganska antagligt, att de kunde ha söner som hette Liss Oiof Larsson. Kammaren beslöt också, i riktig konseqvens med sitt beslut rörande de andra tvetydiga sedlarne, med 85 röster mot 64, att de sedlar, 63 till antalet, som innehöllo namnet Larsson Liss Olof, skulle kasseras, och enär, bland dem som erhållit stänkröster, det största antalet, eller 20, hade fallit på riksdagsmannen Jöns Pehrsson, så blef han på sådant sätt statsrevisor. Efter slutade valförrättningar hafva båda kamrarne sysselsatt sig med jernvägsfrågan, hvars behandling i Första kammaren fortskridit så långt, att der med 82 röster mot 16 bifallits statsutskottets hemställan om Storvik—Hybo-banans byggande bred:spårig samt Torpshammars—riksgräns-ba nans anläggning såsom smalspårig. Förslaget härom understöddes af statsrådet Bergström samt hr Carlsson, frih. Stjernblad, Nordenfelt, Troilius, v. Essen, Bennich, C. Ekman och Beyer, hvaremot hr Rydqvist, frib. Bildt och grotve C. G. Mörner ansågo banan från Storvik böra blifva smalspårig. Andra kammaren har ännu icke fattat be. slut i ämnet, emedan då förmiddagssammanträdet afbröts, ännu 11 talare hade anmält sig att derom yttra sig. För användande af mindre spårvidd ä banan från Storvik ytt rade sig på f. m. hrr Key, Jöns Pehrsson och Gumelius, hvaremot af statsutskottet för ordade bredspåriga banan med lätt öfver byggnad förordade8 af frih. v. Schultzenheim hrr Hjelm, P. Staaff, P. Olsson, Liss Oloj Larsson, v. Schoultz och J. Bundbiäck.