Aftonbladet – 21 mars 1873, sida 3

ock på fosterlandskänslan. Det är ett företag af oberäknelig vigt för hela den franska industrien, för hela det franska bergsbruket, för hvilka en ny pulsåder bär öppnas till Stilla hafvet och derutöfver till östra ÅAsien. Om icke Frankrike skyndar sig att taga denna bana om hand, skall hon falla i händerna på tyskarne. Så hette det i pressen. Sjelfva kejsardömets officiella organ utvecklade i långa artiklar, åtföljda af kartor och planer, de finansiella. geografiska och fosterländska fördelarne af Trans foptinentol Mörmphis-banan-, ty så kallades hon i Frankrike, tydligen i den afsigt att enfaldigt folk skulle förblanda henne med den norra Transcontinental Railroad-, som nu förenar de båda verldshafven. I prospekten förkunnades, att Förenta Sta terna hade beviljat bolaget jordegor af 8 eng. mils bredd å ömse sidor af jernvägen, men det förtegs visligt, att denna bevillning var fästad vid vissa vilkor — att icke en jordtorfva fick komma i bolagets händer, innan hela jernvägen vore färdig, och att egendomseertifikaterna till dessa jordrymder skulle bevaras af förtroendemän som säkerhet för aktietecknarne. Vidare hette det, att Förenta Staternas kongress hade gått i borgen för ett visst räntebelopp — hvilket var en fullständig osanning — och att de franska industrialster, som komme att befordras med jernvägen, finge tullfritt införas, hvilket var lika ogrundadt. Amerika misslyckades aktieteckningen alldeles. I Förenta Staternas kongress uppträdde senatorn Howard i Juni månad 1870 och stämplade offentligt Memphis-el-Paso-bolaget som en svindel. anlagd på att vanära Amerika och bedraga Frankrike. I Frankrike fann detta Howards tal endast svagt genljud. De af bolagets franska intressen ter beroende tidningarna antingen förtego saken eller framställde Howards uppträdande som en skandal-, -ett missbruk af den parlamentariska talarestolen, så groft att det endast kan före. komma i det sjelfsvåldiga Amerika. Emellertid fanns det redan år 1869 franska aktieegare, som oroades af rykten från Amerika och önskade en undersökning af saken inför domstol. Men detta afböjdes genom de lugnande försäkringar, som inkommo från franske generalkonsuln i Newyork, baron Gauldree-Boilean. Man kände då ännu icke, att i fråga varande baron sjelf hade de djupaste intressen i saken. En af dem, som fordrade undersökning, var den sedermera mycket omtalade general Cluseret. Följden deraf blef endast, att han från intresseradt håll öfverhopades i tidningarne med anklagelser för hat till kapitalet, för socialism, kommunism o. s. v. FEnär mannen är orolig, ärelysten och ni trarsbablikan, syntes dessa anklagelser vara sannolika. Man har sedermera vid husundersökningar hos Probst och Paradis fannit handlingar, som bevisa, att ansenliga summor. (den ena handlingen talar om 133,000 francs, den andra om 230,000 blifvit af Fremont försträckta åt de nämnda herrarne i ändamål att dermed förskaffa affären förmånen af en plats på Parisbörsens kurslistor och att muta åtskilliga inflytelserika personer, hvilkas namn äro i den hos Probst funna handlingen antydda med deras begynnelsebokstäfve Det är möjligt, eburu visst icke säkert, att rä! tegången, som nu öppnats, skall sprida ljus äfven i denna sak. . Bolaget lyckades att i Frankrike inkassera 20.643.470 francs. Af denna summa hafva 1.281.059 francs användts till två terminers ränta. 2,752,314 hafva utbetalts till franska jernvägsbyggare, 6,466,112 francs hafva stannat hos general Fremont, utan att man kan upptäcka ett spår af huru de användts, 736.320 francs hafva skänkts till baron Gauldråe-Boileau till tack för gjorda tjenster. 5,454,747 francs hamnat i hän erna på nämnde baron. samt herrarne Probst, Lissignol, Paradis, Crampon och Poupinel. Gauldree-Boileau är särskildt anklagad för att hafva lemnat de falska uppgifter, genom hvilka Parisbörsen föranledts att upptaga bolagets bonds på sin kurslista. Det återstår att nämna hvad som blifvit af den storartadt tänkta jernvägslinien. Hon märter, den dag som i dag är, en längd af — 7500 alnar. Sedan grundarne inkasserat sina 20 millioner från Frankrike, hade de vunnit sitt syfte och upphörde med,jernvägsbyggandet. Under kejsardömets sista tid blef en oberoende fransk tidning, som varnade allmänheten för aktieteckning i den transkontinentala Memphislinien, dömd till dryga böter, för att hafva utspridt förklenliga rykten om företaget. På de anklagades sida komma skickliga sakförare att Mp bland andra hr Lachaud. Det heter till och med, att hr Lefrancs, Thiers förre minister, åtagit sig att försvara åtminstone en af de anklagade. Hvar och en af dem försäkrar sig hafva handlat på god tro och blifvit bedragen af de andre. Gauldråe-Boileau skulle hafva blifvit bedragen af Fremont (som är hans svärfar): Probst och Lissignol bedragne af Gauldrå Boileau; Crampon och Poupinel af Probst och Lissignol.