Aftonbladet – 21 mars 1873, sida 2

Förlåt mig, min fru; jag har haft svår att reda mina egna känslor, Jag var tve hågsen, obeslutsam, oviss om att vara äl skad. Första gången då han sade till mig Vill ni bli min hustru? talade han i el till hälften skämtande ton och det föreföl mig som om han gjorde narr af mig. Fi gång talade han så hårdt till mig, att jag trodde att han föraktade mig. Jag tviflade på honom, nu tviflar jag nästan inte mel på honom. Farväl, min fru; jag har vela förskaffa er en god natt och jag tror mig ha lyckats deruti, Hon aflägsnade sig; m:me de Mauserre återkallade henne. — Och detta bref, som skall rädda allt, som skall godtgöra allt, har ni skrifvit det? Jag stackars fjolla! svarade hon. Jag har nyss suttit en hel timme framför mitt ekrifbord, fåfängt sökande samla mina tan kar, som tumlade omkring likt ostyriga skol. pojkar. Och till på köpet darrade min hand så starkt, att mitt bref inte skulle ha blif vit läsligt. Det är bäst att jag sofver på min sinnesrörolse; jag skall skrifva i mor gon. iI morgon? Var utan fruktan, han skall ha mitt brei före klockan tolf. Nej, min vän, ni måste skrifva redan i afton; morgondagen tillhör oss inte. Jag skall hjolpa er; man reder sig stundom med bjelp; och om er hand darrar, skall jag tjenstgöra som er sekreterare; ni skall sedan endast behöfva renskrifva. Och med detsamma, trots Metas invändningar och motstånd, satte hon fram på bordet ett skriftyg, en penna och en portfölj, ur hvilken hon upptog en tern rosenrödt papper, Sa så vackert papper! sade hon; adet