Aftonbladet – 20 mars 1873, sida 2

att han befaller mig afresa; jag skall vara er tacksam derför. Behöfver ni afvakta en dylik befallning. mademoiselle? Gitver inte ert hjerta er den ? Om ni vore bättre underrättad, min fru, skulle ni veta, atti ett ögonblick af leda och sorg, då jag tänkte fara härifrån, förmådde mr de Mauserre mig att stanna qvar, i det han aftvang mig ett löfte att afvakta hans samtycke. Ni förvånar mig, mademoiselle, Kan ett dylikt löfte qvarhålla er en timme längre i ett hus, der ni, mot er vilja, utsått tvedrägt och åstadkommit förvirring och sorg. Jag har gifvit mitt löfte, och jag bryter inte på det sättet mitt hedersord. Jag trodde, sade m:me TArci, hvars blod började flyta raskare, att pligten ålägger oss att uppoffra små förbindelser för stora. Kanske ha vi inte samma åsigt om pligtenm, svarade hon mildt. Ni har ert samvete, jag har mitt. Ert är mystiskt, mademoiselle; m:me de Mauserres förtviflan oroar er inte alls. Ert omdöme är förhastadt, min fru. Fråga m:me de Mauserre; hon skall säga er, om jag är likgiltig för hennes qval, och efter ni tyckes tro, att jag är skyldig er räkenskap för mitt beteende, så vet, min fru, att det är jag, som besvurit henne att anhålla om och utverka att jag blir aflägs nad härifrån, Verkligen, mademoiselle. Men vill ni veta, hvad jag skulle ha gjort i ert stället Jo, jag skulle ha tegat och rest. Ack! min fru, hvad jag än gör, är jag på förhand dömd af er. Grefvinnan VArcis stolta rättvisa anser sig inte förbunden at vara billig mot en stackars flicka, som in genting eger och som ingenting är, Lyck