Aftonbladet – 20 mars 1873, sida 2

Parken hade tvenne utgångar, den ena å stora vägen som leder till Cremien, den andr: åt den vilda dalen, hvars dysterhet och na kenhet påminde mr de Mauserre om viss: ställen på den romerska campagnan. De var i denna ensliga dal, som han om aft narne ströfvade omkring under sina drömmar Han följde parken i hela dess längd och försvann genom en bakport, som endast till stängdes genom en enkel kasthake. Lik: ihärdig som sinnrik hade han slutligen lyc kats dressera sin häst attföra undan baken han var stoltare öfver detta resultat än öf ver att ha skrifvit Florens historia. Frår den gångstig, jag följde, kunde jag se ho nom färdas längs alln; försjunken i sins tankar, varseblef han mig ej. Jag lät ho nom få försprång, och då jag efter honom kom ut genom den lilla porten, var han för svunnen. Några ögonblick derefter satt jag nedhu. kad på kanten af ett dike vid en enslig väg På min högra sida såg jag den gränslösa slätten utbreda sig i nattdunklet, som bör. jade tätna. Ett rosenrödt skimmer ivester mattades minut för minut. En och annan stjerna syntes redan och jorden teg för att lyssna till himlens tystnad. Intetannatljud hördes än en syrsas sång och gnisslandet af en lie, som en fördröjd skördeman hvässade, Midt framför mig reste sig en skroflig klippa med skarpa kanter och krönt med ott tistelstånd, som aftecknade sig mot horisonten. I skymningens ovissa ljus få de mest obetydliga föremål tanke och uttryck; de hafva ställningar, åtbörder, Denna tistel visste mycket väl hvad som sysselsatte mig, han sade mig sin mening derom. Månen kom snart och blandade sig i vårt samtal. Han uppsteg i den öppning, som tvenne höjder emnade mellan sig; jag såg honom titta