Aftonbladet – 20 mars 1873, sida 2

ter dem som yttra hädelserna, då de inte veta hvad de göra. Hon ämnade gå, men han qvarhöll henne vid armen för att få säga henne allt hvad han bar på sitt hjerta; men i detsamma upp: gaf Lulu, som kom fram ur ett buskage, ett rop. Hennes guvernant ilade bort till henne. En huggorm! sade barnet och ryggade tillbaka blekt som döden, i det hon pekade på den oskyldigaste af ormslår. Du skrämmer upp dig utan skäl, sva rade Meta ochfattade hennes hand. Huggormarne ha platt hufvud och se styggare ut. Misstro din guvernants naturalhistoria! utropade mr TArci. Jag skall visa dig huggormar, som inte ha platt hufvud och hvilkas blick är insockrad i mildhet. Meta afbröt honom med en djup suck; hon fäste sina tårfylda ögon på honom och sade: Min herre, då jag är ensam må ni vara hur obarmhertig som helst; men af nåd, förolämpa mig ej i detta barns närvaro. Och hon tog med sig Lulu, som då hon såg sin guvernant gråta, vände sig om mot mr VArci och betraktade honom med den förgrymmade minen af en Zelot, inför hvilhen man skymfar Jehova. Stygge, du har kommit henne att gråta, ropade hon till honom; jag vet hvem jag skall klaga för. Likasom föregående dagen infann sig hvarken Meta eller m:me de Mauserre vid middagen, som var kort och tyst. Då vi stigit upp från bordet gick jag ut för att ströfva omkring. Fast besluten att redan samma afton ha en afgörande förklaring med Meta, föresatte jag mig att söka upp henne i den otillgängliga barnkammaren, om jag också skulle praktisera mig dit in genom fönstret; men jag ville vänta tills Lulu insomnat,