Aftonbladet – 19 mars 1873, sida 3

och två å öfra botten. I alla rummen hölls vaki för elden, men detta hindrade ej att kol kastades från brasorna kring väggarna och å dem brände runda hål genom tapeter och förhyddningspapp samt antände sjelfva brädväggen. edan elden i kakelugnarne brunnit ner. stängdes spjäll och luckor, hvarefter en grundlig un: dersökning gjordes innan vakten lemnade de öfre rummen. Men hvad händer? Inom en kort stund trängde stark rök ner från öfre våningen och vid afterseende fanns eld i alla gångkläderna, hvilka förvarats i det ena af dessa rum: Elden, som var så ansenlig, att klämtning från kyrktornel såbörjats, släcktes först sedan elfva klädningal n. m. blifvit förstörda. Denna ol; kliga utgång. beröfvade strollkarlen allt anseende. Han begat sig till sitt land igen och spökeriet ej blott fortfor som förut utan upp: grädde ock i nya former. ; Från en mur, som såmmatibinder eldstäderna i rummen på nedra botten, blefvo äf osynliga händer tegelstenar lösryckta och slungades med en detydande hastighet mot allt som fanns i rummen skört och bräckligt, samt sönderslogo fönsterrutor, speglar, tafvelglas och porsliner m. m. Oaktadt de försök, söm gjördes ät en nu efter skickad, i grannskapet boende flicka, den der ansågs böra ha förstånd i dylika saker, fortsattes spelet och då SARA ätten get träffades af dessa tegelstenar, hvilka kfingilögö 1 dö de mest förvånande riktningar och under sin bana beskrefvo fullkomliga cirklar, måste i föndags morgon de båda qvinnorna flytta in i husvärdens enskilda rum: Samma dag underrättades kyrkoherden Håkansson om saken med an: hållan att han ville infinna sig, hvartill han doc) ej hade tid, utan kom i hans ställe pastor Norberg, som hade tillfälle bevitna, att spökeriet förföljde Er ag qvinnorna äfven i deras nuva: varande böstad:; ; E i Då de nu flyttades — i hans närvaro — till en bryggstugukammare, slungades äfven här öfver allt i rummet brinnande kol och ett af dem träffade pastor, Norberg på halsen innanför kragen och sedan den äldsta gumman blifrit iäbure i sin säng — dervid hon redan i dörren möttes ai en flygande eldbrand — kastades massor af glöd och aska från spiseln i sängen och då i anledangr skulle glöden. bäras ut, rycktes den från skyffeln och kastades tillbaka in i rumiiiet, Ni företogs ytterligare en flyttning till en annan gård, der första natten förflöt lugnt, men oväsendet derefter åter vidtog. Äfven ha de måst flytta och bo nu åtskilda i hvar sin gård. Emellertid fortfar spökeriet i döras gamla runi, bvarur på pastor Norbergs inrädat alla möbler atflyttades, dervid glas cch Porslin inburos i i herberge. I sjelfva dörröppningen blef en del deraf sönderslaget af kritbitar, som kommo flygande från ett i ena hörnet af herberget befintligt kritupplag; och då, till undvikande häraf, tet öfriga porslinst nedlades i en korg och omsorgsfullt öfvertäcktes af mattor. blef ett på ex hylla stående strykjern med krait kastadt i körsen, hvilket upprepades sedan drängen tagit det från korgen och satt det undan. :Derefter blefvo vt fyra i herberget innevarande personer en träffad i hufvudet af ett mjöltråg, en annan af en mjölksil, en tredje, dock utan att såras, af en förskärareknif och madam Landin sjelf at ett rrytlock, som tillfogade henne ett mindre sår i hufvudet. Detta är fjerdingsmannen Hallgrens och pastor Norbergs berättelse. Hvad tänker väl läsaren om allt detta? — Engelska giftblanderskan Mary Ann Cotton, hvilken. såsom förut omtalats, är anklagad för att ha mördat tre af sina män, utom mera in ett dussin af deras och sina egna barn saöit ett par af sina hyresgästar, har blifvit lagligeii förvunnen att ha afdagatagit en styfson med gift. Hon blef dömd att mista lifvet, och domaren gaf henne intet hopp om medlidande här på jorden. Den kallblodiga och grymma mörderskan svimmade i sessionssalen då domen afkunnades.