Aftonbladet – 19 mars 1873, sida 3

SR VV 2 fn år AVE CCI VR Utslag på de besvär, Grosshandlanden Louis Elliot och Kommissions-Landtmätaren lohan Gustaf Loberg, hvar för gig i underdånighet anfört deröfver att, sedan Elliot till Stockholms Rådstufvu Rätt instämt Expeditions-Sakreteraren, Riddaren af Nordstjerne-Orden Fritz Rythen och Loberg med yrkande om ansvar för det de skulle i sviklig afsigt upprättat en den 24 Januari 1868 daterad afhandling af innehåil, att Rythen af Loberg för nio tusen fyrahundra fyratiotre riksdaler tillhandlat sig åtskillig lösegendom, den der skulle få qvarblifva i Lobergs vård, samt Rythen och Loberg å sin sida påstått att, då Elliot falskeligen tilltalat dem för berörda brott, han måtte fällas till ahsvar härför samt förpligtas godtgöra dem deras kostnader i målet, hvarförutan Loberg för sin del yrkat dels att Elliot måtte vardaålagdt erlägga kostnad för tryckning af det blifyande Utslaget i alla de tidningar, hvilka under målets fortgång innehållit berättelser om detsamma, dels ock att vice Häradshöfdingen Lud-, vig Möller, hvilken biträdt Elliot i rättegången samt tillrådt Elliot att målet fortsätta, måtte fällas till enahanda ansvar som Elliot äfvensom förklaras ovärdig att vidare föra andras talan inför rätta; och Rådstufvu-Rätten, sedan Eliot under rättegången förändrat sin talan derhän, att han yrkat det Rythen och Loberg måtte ådömas ansvar enligt grunderna i 22 Kapitlet Strafflagen för det de skulle af oförstånd förorsakat att ifrågakomne händlirig, den der vore oduglig, cirkulerade såsom god och derigönom skada vållats Elliot, samt att Rythen och Lobörg måtte varda ålagdt till Elliot utgifva ersättning för den ösegetidöm, som funnes upptagen i berörda afhandling, genom Utslag den 30 Septömber 1869, med förklarande att, då Elliot återkallat förberörda mot Rythen och Loberg instämda ansvarspåståenden, vid nämnde återkallelse finge bero, i öfrigt sig utlåtit, att enär, hvad anginge Elliots sedermera under rättegången väckta yrkande om ansvar å och ersättning af vederpartetnå för det de af oförstånd vållat att en oduglig handling cirkulerat. såsom god och skada vållats Elliot, ansvar enligt lag för sådant förfärande icke egde rum, och -Elliot icke styrkt något förhållande, på grund hvaraf ersätiningsskyldighet kunde vederparterns ådömas, blefve Elliots. berörda yrkande ogilladt; att emedan Elliot, hvilken inför domstol tilltalat sira vederPartör för svikligt förfarande vid upprättandet af ofvannämnda köpeafhandling och således för förbrytelse af beskaffenhet, att densamma, lagligen styrkt, kunnat för dem medföra vanfrejd och förlust af innehafvaode embeten, icke i ringaste mån förebrögt bevisning till stöd för samma engifvelse, men omständigheter icke förskommit, på grund hvaraf aztagas kunde, att angifvelsen skett annorledesänafobetänksamhet och uv.n argt uppsåt, blefve Rythens och Lobergs väckta yrkanden endasti på måtto bifallna, att, jemlikt 16 Kapitlet 1 och 4 S Strafflager, Elwr fälldes att för slu berörda förseelse böta ett hundra femtio Riksdalör och förpligtigades dels att, enligt 16 Kapitlet 148 Straff lagen, till Loberg erlägga kostnad till tryckning 4 allmän eller ortens tidning af Utslaget i målet, dels ersätta Rythen och Loberg för deras inställelse vid Rätten med trettio Riksdaler till den förre och Sextio Riksdaler till Loberg öch dels godtgöra Rythen och Loberg hvardera för lösen af Rådstufviu-Rättens protokoll och Utslag i målet med derå tecknade belopp; samt att emedan Möller, fastän han såsom lagfaren och i följd af mångårig sakförareverksamhet uppenbarligen kunnat inse det lagstridiga deri, att, utan stöd af bevisning anställa åtal af beskaffenhet, som det Eliot genom stämningen i detta mål anhängiggjort, likväl uppträdt såsom ombud för Elliot samt icke blott medverkat till anställande af åtal mot Loberg för förbrytelse af vanfrejdande beskaffenhet, utan ock, ehuru, sedan vederparterne afgifvit sina förklaringar, af dem åberopade vittnen intygat lagliga tillkomsten af den handling, som Elliot förmenat vara svikligen upprättad och Loberg å Möller och Elliot yrkat ansvar för falsk angifvelse, derefter å Elliots vägnar under förklarande att Elliot hade skälig anledning till rättegångens anställande, fortsatt åtalet och utverkat sig anstånd för åstadkommande af bevisning, men icke gittat i någon mån styrka angifvelsen, åt hvilken han först sedermera gifvit den ioskränkning, att han antoge, att Lobergs åtgärd med handlingen tillkommit af oförstånd; ty och då Möller sålunda vore förvutinen at: hafva såsom fullmäktig i detta mål mot bättre vetande drifriti orättfärdig sak, blefve, med tillämpning af 15 Kapitlet 14 8 Rättegångsbalken, Möller fälld att derför böta femtio Riksdaler; Så har Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätt, der Klaganderne jemte Rythen och Möller sig besvärat, i Utslag den 24 Januari 1871, ej funnit skäl att i Rådstufvu-Rättens Utslsg göra annan ändring än att, då det icke kunde genom hvad i målet mellan Elliot och Loberg förekommit anses ådagalagdt att Möller mot bättre vetande drifvit orättfärd.g sak, Möller från de honom ådömde böter befriades; Deruti Grosshandlanden Elliot och Kommissions-Landtmätaren Loberg, hvar å sin sida, 1 underdånighet sökt ändring; Och har öfver Lobergs besvärl Elliot och Möller sig i underdånighet förklarat. Med Kongl. Maj:ts Högsta Domslut beslutet; Gifvet Stockholms Slott den 7 November 1871. el. Maj:t har i Nåder låtit Sig föredragas ofvanberörda wundersvär och finner skäl icke vara anfördt, som kan föranleda änTof:Rättens öfverklagade Utslag. Det vederbörande: till undererrättelse länder. ij . Under Kongl. Maj:ts Sekret. CSigill.) Aug. Östergren.