Tveka Pang SA fr NE På rg aftonen på stora Gillesalen hölls den första föreläsningen. En andlög tystnad uppstod ögonblickligen i salen, när skaldens kraftigt bygda gestalt blef synlig. Och så förtalde han för en talrik mängd damer och äldre herrar, men dock mest studenter på det gripande sätt, I redan i Stockkolm lärt känna och äppskatta, denna sin nyaste fina, poetiska skapelse. Sedan skalden slutat, gick ett sori af beundran genom salen, men inga applåder hördes. Det var som om man ej velat störa det poetiska intrycket med dylika bullersamma känsloutbrott. På torsdagen skulle skalden hålla den första af sina föreläsningar öfver Grundtvig. Universitetsstadens publik syntes ej fara fullt så angelägen att få höra detta föredrag, som den varit att få höra det förra, der endast skalden Björnson framträdt för allmänheten. Den grondtvigianske reformatorn Björnsons sträfvanden hade man hört så förkättras och särskildt framställas i en så mot all universitetsbildning fiendtlig dager, att. mången knappt ansåg det mödan lönt att gå och höra hans egen framställning häraf. Emellertid var Gillesalen äfven denna gång i det allra närmaste fyld. Björnsen började med att underrätta derom, att han, då han helt nyss fått höra, att en af Nordens störste föreläsare (namnet nämndes icke, men man visste rödan, att härmed afsågs professor R. Nielsen i Kjöbenhavn) ämnade komma hit för att föreläsa öfver Grundtvig, blott ville bålla ett föredrag öfver nämnda stora personlighet, hvars åsigter öm nationel odling och uppfostran han i synnerhet ville framhålla. Den med hänförelsens eld utförda skildring, som nu följde, gjorde på det stora flertalet af åhörare det djupaste intryck, etta i trots af alla öfverdrifter och, vi be Hå säga det, de i flere fall historiskt oberättigade domar, talaren fälde. Man kände med si; , att dock i hufvudsak talarens framställning af vårt rg och undervisningsväsens, jag hela vårt odlingsarbetes brister var fruktansvärdt sann och slående: och att många af de botemedel, talaren anvisade, voro just de rätta, just denödvändiga. Det är naturligt, att den gamla romarbildningen här måste hafva många målsmän. och att icke alla dessa kunde godkänna den förkastelsedom, som Björnson efter Grundtvig och hans lärjungar uttalade öfver detta hedniska väsens, öfver den torra formalism, som han ansåg-de klassiska språkstudierna hafva infört i de germaniska skolorna tillskada för den nationella odlingen, för den sedliga väckelsen, för det andliga lifvets förkotran. Men de mäktiga, varnande väckelsens ord, som härom sades, skola dock icke här hafva blifvit sagda helt för; äfves, derom äro vi förvissade. En och ahnan af dessa nyssnämnda skall väl bringas att nogare pröfva sig sjelf och eftersinna, och svaret kan icke väntas förr än efter detta. Bland det myckna tänkvärda talaren vidare yttrade, måste det sårskildt å en publik sådan som den, talaren här hade ramför sig, göra ett godt intryck, att han tänkte högt om vetenskapen och wniversitetets betydelse. Publiken var, som nämndt, med få an dantag hänförd och gaf sina känslor lufti stormande sppiader. Efter denna föreläsning började ett bestämdt omslag i opinionen till förmån för Björnson allt tydligare gifva sig tillkänna. Man började man och man emellan tala om lämpligheten afen studentfest för den frejdade norrmannen, och på lördags middag utfärdades ex inbjudning till en fest om måndags afton, denna undertecknad af yngre akademiska lärare, nemligen en professor, två adjunkter och fyra docenter, bland hvilka studentkårens ordförande, äfvensom at en student (kurator för en nation). Inbjudningen anslogs R alla nationssalarne, och redan på söndags förmiddag var ett så stort antal tecknadt, att studentkårens ordförande kunde inbjuda skalden (i inbjudningen stod en fest för skalden Pjörmstjerna Björnson). Men vi gå händelserna i förväg. På lördagsqvällen höll Björnson för fullsatt sal sin tredje föreläsning, hvarvid han uppläste en saga af Snorre Sturleson, Thrond, min förste fortelling., Faderens, Ett farligt Frieris, hvilket sista stycke starkt applåderades, samt -I Nöddeskoven ur Arne. Dånande applåder ljödo genom salen äfven denna gång efter föreläsningens slut. Skalden hade nu den. godheten underrätta om, att han följande dag kl. 1 gu skulle föreläsa för studenterne öfver ergeland på stora Gustavianum. Redan kl. 12 denna dag var hela salen fullpackad af åhörare. Vid Björnsons inträde reste sig hela auditoriet enligt bruket Le de akademiska föreläsningssalarne och förblef stående, till dess skalden beträdt katedern och helsat det. Först framförde Björnson en lelsning från de norska studenterne, hvilka, sade han, fortfarande hyste likt varma känslor för upsalienserne som vid dea sista studentmötet. Skalden tog sig anledning att framföra denna helsning deraf, att han, som en gång förut varit studentersamfundets Formandsa, äfven denna termin blifvit vald dertill, ehurna han icke kunnat mottaga uppdraget. I en och en half timmes tid höll skalden derefter det begärligt lyssnande auditoriet fängsladt af denna i lefvande, kraftiga färger utförda teckning af den norske halten och fosterlandsvännen Henrik Wergeland. Efter föredragets slut skakades det gamla, ärevördiga Gustavianum, som väl aldrig förr inom sina väggar hört några applåder, af väldiga bifallsyttringar. Sonr skalden nedträdt från katedern, såg man studentkårens ordförande, docenten Montan, bestiga katedern efter att hafva vexlat några ord med honom (såsom man sedan fick veta, hade Björnson nu förklarat sig omöjligen, så gerna han än bade önskat det, kunna. emottaga inbjudningen till festen i morgon, enär hans resa redan var utsatt till denna och af flere skäl ej kunde uppskjutas). Å de församlade studenternes vägnar frambar talaren den varmaste tacksägelse till Björnson icke blott för denna stund och de senaste dagarnes Högtidsstunder, för de väckande och manande ord, han här talat om fråor af den högsta betydelse för Nordens folk. cke hafva alla kunnat dela alla edra tankar. sade talaren, men det hoppas vi, att många af de ädla tankefrön, ni sått i de ungas sinnen, måtte spira upp till en herrlig skörd. Talaren uttalade till sist ungdomens tack för allt hvad han som skald skänkt Nordens folk och sin förVvissning derom, att vägen från skalden till denna ungdoms hjertan aldrig kunde blifva lång. Härefter höjde talaren ett lefve för Björnson, som besvarades med dånande, fyrfaldiga hurrarop. Sedan skalden jemte hans hustru och några henne följaktiga damer härefter aflägsnat sig, underrättade professor Holmgren under allmänna bifallsrop derom, att de, som hade lust, kunde på qvällen få deltaga i en fest för Björnson. På aftoren samlade sig nu ett stort antal studenter, så många som den för festen afsedda lokalen kunde rymma (bortåt 200 personer), ett mindre antal skademiska lärare samt de af stadens damer, som voro personligen bekanta med skalden, till en festlig kollation på nya gästgifvaregården, hvartill Björnstjerne Björnson och bans hustru voro inbjudna. Sedan en sexa förtärts och bålar framsatts, framträdde professor Nyblom och föreslog skålen för hedersgästen. Icke blott hans betydelse som skald, utan äfven hans målsmanskap för nya höga idker inom skilda riktningar af samhällslifvet framhölls af talaren. Dånande hurrarop beledsagade skålen. Björnson svarade med det mest glänsande och entusiastiska tal om de nordiska folkens del i odlingsarbetet för den nationella kulturens oafhängighet af främmande lands. Bland annat varnade han starkt de unga för de reaktionäre, det må vara inom konsten, vetenskapen, politiken. Han tackade för öfrigt på det mest rörande sätt för den vänlighet, som blifvit honom här bevisad. Senare föreslog professor Holmgren i till hälften skämtsam ton en skål för Björnson å de närvarande damernas vägnar, hvarpå Björnson svarade med en inspirerad skål för qvinnan. Då sångarne härefter hade uppstämt Till Usterland vill jag fara-, hördes skaldens röst ropa: En gang til!., hvilken begäran naturligtvis straxt efterkoms. Under aftonens lopp gick skalden mkring bland. studenterne och talade till dem a KE st AD TULER VGER FRA VARPEN Fi RKP, PETAR AR dt RDR KM DÖ FR vs GR