Aftonbladet – 19 mars 1873, sida 2

Tony, utropade hon, ni har sett honom ni har hört honom; säger ni ännu, att jag skapar mig hjernspöken, och att han inte förvisat mig ur sitt hjerta? Jag har sett, jag har hört, svarade jag henne, och jag förklarar, att ni är er oför sonligaste fiende; en rival, som svurit er undergång, skulle inte kunna göra er mel ondt än ni gör er sjelf. På min heder, för tjenade ni inte, att man öfverlemnade er åt ert sorgliga öde; men jag vill rädda er mot er vilja, och jag skall rädda er. Hon lade sina båda händer på mina axlar och såg några ögonblick i mina ögon, lika som sökte hon der sin framtid. Jag begär endast tre dagar af er, till lade jag och gjorde mig fri. Ni skall lofva mig, att ni under dessa tre dagar inte gör en åtbörd, inte säger ett ord, ty allt hvad ni kunde säga eller göra, skulle bli ett va pen mot er sjelf. Tre dagar! Behöfves det fler för att sorgen skall förtära en qvinna af mitt lynne. Derefter sade hon med tonen af ett barn, som fått bannor och ber om förlåtelse. Jag lofvar er att vara förständig, mycket förständig. Och för att genast gifva mig ett prof på sitt förständ, utropade hon: Om ni misslyckas, Tony, skall jag begifva mig härifrån; men jag underrättar er, att jag inte kommer att begagna trappan. Xx. Det är svårt, min fru, att åstadkomma en god tafla; men likväl lyckas man stundom dermed, då man bemödar sig. Det är lika svärt att rädda en qvinna, som håller på att drunkna; men man reder sig dermed, om man kan simma bra. Man lär att sim ma, likasom man lär att måla; men det gif