HSIVURHULI aech 19 Mars, Af Xamrarne har i dag den Första haft endast ert kort bordläggningsplenum, hvarezaot Andra kammaren handlagt ätskilliga ärenden, bland hvilka isynnerhet det Andra tillfälliga utskottets utlätande i anledning af väckta motioner rörande folkskoleinspektörers tillsättning föranledde en ganska långvarig öfverläggning. Utskottet hade i första punkten af sitt betänkande afstyrkt hr Jonas Anderssons motion, att folkskoleinspektörernas utseende skulle anförtros åt landstingen, men dere mot i betänkandets andra punkt hemställt. att hr Per Nilssons i ämnet väckta motion måtte på det sätt bifallas, att riksdagen ville hos K. M:t anhålla: a) att K. M:t täcktes taga i nådigt öfVvervägande, om och huruvida i län eller landstingsområde, hvarest på grund af landetings beslut bidrag till folkskoleväsendet utgår, landstinget må lemnas tillfälle att afgifva förslag för tillsättandet a! folkskoleinspektörer, samt, derest K. M:t skulle finna en sådan åt landsting medgifven rättighet lända till folkskoleväsendets ytterligare utveckling och förkofran, meddela de i sådant afseende erforderliga föreskrifter; b) att inspektörerne åläggas att årligen till landstinget afgifva berättelse, som bör fjorton dagar före landstingets sammanträde vara till vederbörande sekreterare insänd. Man torde erinra sig att Andra kammaren redan vid förlidet års riksdag fattade ett beslut i samma syftning, nemligen att riksdagen skulle hos K. M:t anhålla, att, för tillsättning af folkskoleinspektörer, K. M:t täcktes från landstingen infordra förslag samt att folkskoleinspektörerna måtte åläggas att till landstingen inlemna årsbeberättelser; men detta beslut förkastades af Första kammaren, då ärendet sedermera der förekom till afgörande. Nu, likasom förlidet år, var emellertid majoriteten inom Åndra kammaren afgjordt för förslaget, hvilket understöddes af en mängd talare, såsom hrr Jonas Andersson i Häckenäs, Berggren, C. J. Bengtsson, Ola Jönsson, Silfverstolpe, Gunnarsson, Jonas Jönsson, P. Olsson, Lyttkens och Leijer, och betonades det från denna sida, att man icke hade att vänta något verkligt lefvande intresse för folkskolans sak förrän det öfverlemnades åt kommunerna att utse ordförande i skolråden och åt landstingen att hafva ett ord med vid folkskoleinspektörernas tillsättning. Men icke heller i år saknades de förlidet år från åtskilliga håll yttrade betänkligheter mot att lemna i fråga varande uppdrag ät landstingen, hvilket man ansåg möta flera praktiska svårigheter, särskildt med afseende derpå, att landstingen icke äro permanenta institutioner. Dessa åsigter förfäktades i dag hufvudsakligen af hrr Törnebladk och A. Rundbäck. Vid öfverläggningens slut uppträdde äf ven denna gång chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Wennerberg, med ett uttalande i frågan. Han anmärkte, att i samma mån som folkskolornas antal ökats, hade äfven inspektörernes antal vuxit, så att det nu uppginge till 50, och det kunde sålunda möjligen anses väl sörjdt för denna angelägenhet, om fortfarande inspektörernes antal ökades i samma proportion som skolornas; men hr statsrådet var af en motsatt åsigt. Om inspektionsdistrikten blifva mindre, så blifva äfven aflöningarne mindre, och detta hade till följd att till inspektörer endast kunde erhållas personer, hvilkas tid vore till hufvudsaklig del upptagen af andra vigtiga tjensteåligganden. Sådant kunde i längden ej blifva tillfredsställande och ta laren trodde derföre att den riktning, hvari folkskoleinspektionen borde utvecklas, vore den, att till inspektörer komme att utses ett visst antal personer, som helt och hållet egnade sig åt tfolkskoleinspektionen; och hvilka vore så aflönade, att de utan afsaknad kunde iemna andra af dem innehafda tjenster. Hr Wennerberg slöt med att förklara att han för öfrigt i allo vidhöll sina förlidet år uttalade äsigter, hvilka sårom man torde erinra sig, inneburo ett erkännande, att den anhållan, som kammaren då stod i begrepp att framställa, och hvilken det nu var fråga om att förnya, var så billig och till sitt omfång så begränsad, att det i sanning vore besynnerligt, om man icke derpå ville fästa något afseende. För detta uttalånde förlidet år fick hr Wennerberg då i Första kammaren uppbära åtskilliga sarkasmer, hvaremot hans förklaringnu. att han vidhöll sina ksigter, af den Andra kammaren helsades med bifalksrop. Vi behöfva knappast tillägga, att utskottets hemställan blef af kammaren bifallen. Det Fjerde tillfälliga utskottets hemställan om en skrifvelse till K. M:t med begäran om sådan ändring i resereglementet, att, vid extra förrättningar, antal dagtraktamenten beräknas endast efter den tid, som för resa och förrättning verkligen åtgått, förklarades af kammaren, sedan hr Dickson erinrat att enahanda beslut redan för några dagar sedan blifvit fattadt med anledning af en framställning från statsutskottet, för närvarande icke föranleda till någon åtgärd. Vid den votering, genom hvilken detta beslut fattades, afgålfvos emellertid 68 röster mot 76 för bifall till utskottets förslag, en omständighet, som antagligen hade sin grund deri, att man hade sig bekant, att kammarens föregående beslut i ämnet förfallit derigenom att Första kammaren förkastat statsutskottets hemställan, De tre betänkanden från konstitutionsutskottet, som för några dagar sedan återremitterades af Andra kammaren, emedan de saknade ordförandens underskrift, hade nu återkommit, vederbörligen undertecknade, och blefvo af kammaren bifallna. Förslaget om uteslutning ur Tryckfrihetsförordningen af hestämmelserna am dan leexux. 857 Let rt pu DM Nm fmMÅs wmwmem HH MI OMM —— 6-0 AA