Aftonbladet – 18 mars 1873, sida 2

Jag är besluten att se klart i min ställ ning, att få veta bestämdt hur jag har det. Och derefter tillade hon skenbart logiskt: Antingen gäller det blott, såsom ni säger, en lös nyck, och mr de Manuserra skall då inte tyeka att. uppoffra den för mig, eller också är saken, som jag fruktar, af allvarligare beskaffenhet och hvarför då vänta? Hvad skulle jag vinna derpå? Jag önskar att få veta mitt öde så fort som möjligt. Men vet ni då inte, genmälte jag, att det blott behöfves ett olämpligt motstånd, för att stadfästa en man i sin nyck och för att drifva honom fill ytterligheter, på hvilka an förut icke vågat tänka utan en rysning. an blir bitter under diskusslonen, man sätter vig på tvären, stoltheten blandar gig med i spelet, och man slutar med att vilja hvad man förut icke ens vågade önska. Om ni ändå vore en smula förslagen, litet di plomatisk, men ni är dåen minst fntliga ävinna, jag känner.z Hon svarade, att jag bedömde henne rätt, att hon icke berömde sig af någon fintlig. het, att hon var alltför tafatt och galltför stolt att begagna sig af några knep, att hon ämnade förlora sin sak eller vinna den ge nom rent spel. För öfrigt, tillade hon, finner ni ju, att m:lle Holdenis, som betett sig som en hederlig flicka och som en verk. lig vän, har uppmanat mig att så fort som möjligt söka åstadkomma en förklaring med mr de Mauserre. : Jag betviftar ej, sade jag, att m:lle Holdenis lifvas at de bästa afsigter, men jag betviflar mycket, att hon håller af er mer än jag. Värdigas tro mig. följ hellre mina råd än hennesg. Och hvad råder ni mig till? Att ha tålamod, att alvakta ett gynsamt