Aftonbladet – 17 mars 1873, sida 2

Det är med synnerlig tillfredsställelse som vi omförmäla, att i lördags afton äfven Andra kammaren, med den betydande majoriteten af 126 röster mot 32, biföll det, med anledning af K. M:s proposition i ämnet af lagutskottet framlagda förslag, angäende åtgärder för skogens framtida bestånd och bevarandet af lapparnes renbetesrätt i Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker. Då detta förslag sålunda nu är riksdagens beslut och då civilministerns anslutning till detsamma ger full anledning antaga, att den obetydliga förändring, som lagutekottet vidtagit i den kingl, propositionen, icke skall lägga hinder i vägen för upphöjandet af riksdagens beslut till lag genom derå meddelad kyngl. sanktion, så är dermed uttaget stt första och högst betydelsefallt steg till hämmande af den skozz.förödels?, som hotat att ödelägga ofantliga lasträckor i den norra delen af vårt land. Beslutet i Andra kammaren kom icke till stånd, utan efter ett mycket häftigt motstånd af nästan alla de horrländska representanterna, hvilka uppträdde, den ene efter den andre, för att bekämpa en åtgärd, som de förmenade utgöra ett ingrepp i de genom äldre stadganden nybygarne i lappmarkerna tillförsäkrade rättigheter, men hvars största lyte väl i sjelfva verket är, att den korsar åtskilliga af det i de norrländska bygderna förherrskande sågverksegare och skogsafverkare-intressets beräkningar, ett intresse, hvars uppfattning och föreställningssätt syntes hafva starkt påverkat de norrländska representanterna. Det bör emellertid anmärkas, att äfven bland dem, som försvarade förslaget, befann sig en Norrlandsrepresentant, nemligen hr Hjelm, För bifall till detsamma uppträdde för öfrigt hver Nils Pettersson, Åstrand, Philipsson, Sv. Nilsson i Efveröd, Carlen och statsrådet Bergström. Från denna sida ådagalades dels att genom förslagets antagande icke någon rättskränkning skedde, dels att åtgärder till skogens skyddande vore allde les oundgängliga sä vida icke genom dess totala förödande en fjerdedel af vårt land skulle blifva obeboelig. Båda kamrarne behandlade i lördags lagutskottets betänkande med anledning af väckt motion om ändring i lagen angående tioårig preskription. Lagutskottet hade tillstyrkt riksdagen att besluta en författning sä lydande: Har kommun eller bolag, hvars ordning blifvit af konungen faststäld, för upptagande af amorteringslån utgifvit tryckta eller graverade förbindelser, räknas den i förordningen den 4 Mars 1862 stadgade preskriptionstid från den dag, sådan förbindelse efter utlottning eller eljest, enligt amorteringsplan, till betalning förefaller; dock gälle för enskilda bankers tryckta eller grarr förbindelser hvad derom särskildt är stadgadt.