Aftonbladet – 15 mars 1873, sida 2

rade ena hälften af sjön; den andra hälfte låg i djup skugga. Han var icke längr vredgad; men han bibehöll ännu en vis dof sinnesrörelse; då och då framstammad hans vågor afbrutna ord: man skulle kun nat likna honom vid ett barn, som insom nat midt i sin vrede och som ännu sakt knotar i ärömmen. Det rann mig i hågen att jag borde söka träffa Meta; det före föll mig som om vi, efter hvad som tilldra git sig, skulle ha ätskilligt att språka om Jag gick in i värdshuset genom bakpor ten. Med tysta steg begaf jag mig up, för trappan och smög mig fram uti kor ridoren samt stod just i begrepp att knack: på, då jag märkte, att Meta icke var en sam. Hon sade till någon: Säg mig hu min räddare befinner sig? Han är vid det förträffligaste lynne svarade en dyster stämma, hvilken jag igen kände som mr de Mauserres. Min första tanke var att häftigt öppnas dörren, den andra att återhålla andedrägte och lyssna; men goda samveten alstra skrup. ler, likasom en god jord bär godt hvete. För att undgå frestelsen, vände jag om och smög mig till det rum, som jag fått för att byta om; mina kläder torkade der framför en väldig brasa. Jag höll just på attgå ut igen, då jag märkte att de båda rösterna efter en paus hade återtagit sitt saratal. Erinra er, min fru, då ni kommer att beöka Paladrusjön, att i hötel des Bains äro garne mjuka och måltiderna rikliga och serverade, men aut taker och väggarne ro tunua som kort, att man hör i det ena rummet allt hvad som sä det andra, och att man mäste hviska sina hemligheter på myrornas språk. Non bis in idem, säga juristerna, hvilket betyder, att man icke är skyldig att tvenne gånger efter hyaran