Aftonbladet – 13 mars 1873, sida 3

Rättegångsoch polissaker. Mordet vid Åkerby. Norrköping den 11 Mars. Vid polisundersökningen å stället i torsdags fattades af fiera skäl misstankar för be-. gående af eller ätminstone delaktighet i mordet å förre fabrikören Svartling mot ställets rättare samt mjölkkusken Anders Petter Andersson. Begge hafva bebott samma rum och haft mycket fullenstillsammans samt i allmänhet gjort sig mindre välkända. Begge äro för öfrigt helt unga personer, i det rättaren är 28 och mjölkkusken endast 20 år. Dessa beträddes flera gånger med tvetalan samt visade vid några tillfällen en otvetydig rädsia, och rättaren öfverfölls stundom af en sådan svaghet, att han måste under förhöret eätta sig. Hvarken rättaren eller mjölkkusken hade sedan Januari månad af sin husbonde uttagit penningar och då endast små summor, men efter mordet hade de gjort flerz utbetalningar. Rättaren nekade härför, men erkände, då han öfverbevisades. Poliskommissarien Larsson hade fått reda på, att mjölkkusken för 3 rdr 50 öre satt ett af sin husbondes mjölkkärl i pant å Schelins utskänkningsställe här i staden, samt att han med en tunna hafre gjort afbetalning å en till 8 rdr 63 öre uppgående skuld, i hvilken han stod till bandlanden Magnusson härstädes. Han nekade för detta. Dessa begge personer hafva alltsedan mordets begående visat sig ytterst oroliga samt ständigt talat om att flytta så snart som möjligt, emedan de vid Åkerby aldrig kunde få något Ingen mera, och kamraterna hafva berättat, att de begge karlarne vid måltiderna föga eller intet vidrört maten. Som förut är nämn kunde dock ingen häktningsåtgärd denna gång vidtagas. Sistlidne lördag infann sig mjölkkusken Andersson som vanligt å Nya torget härstädes för att sälja mjölk, hvarvid. sedan flera upplysningar då vunnits, poliskommissarien Larsson lät hemta honom till polisvaktkontoret. Borgmästaren Grenander och polisnotarien efterskickades, och snart började i poliskammaren ett något mera än en timme långt förhör med Andersson. Denne är groflemmad, med små, oroliga och om långt nattvak vitnande ögon, hvilka sväfvade rundt omkring rummet, utan att kunna fästa sig vid något bestämdt föremål; läpparne voro tjocka och torra, luggen låg ned öfrer pannan och hans ansigte skiftade ofta färg samt öfvergöts med det ena svettbadet efter det andra. Hans svar voro i allmänhet snabba och rediga. men det hände understundom att han sväfrade pp målet, och det syntes, att hat ibland gjorde kraftiga ansatser att gifva sina svar sken af bestämdhet. Han berättade att fadern. som är skräddare, och modren ännu lefva å Fogelsångeni närheten af Åkerby. Han hade i ett och ett halft år varit i tjenst vid Åkerby och haft en lön af 70 rdr, förutom andra förmåner. Det upplystes att han genom spel och ett i öfrigt lättsinnigt lefnadssätt satt sig i skuld i orten, hvadan han på senaste tiden varit i stort behof af penningar; för den försålda mjölken hade han icke redovisat v länge och var derför skyldig husbonden 24 rdr. Penna dag erkände han, att ban trenne gånger kört in olofiigt tagen hafre till-staden, en tonna hvarje, gång; med den första hade han gjort nämnda afbetaining, för deu andra hade han fått 88 och för den tredje 90 öre pundet. Rättaren, som haft nycklarne till spanmålsboden, hade förledt och varit honom behjelplig att stjäla, och de hade delat inkomsten af rofvet. De penningar, han efter mordet innehaft. sade han sig hafva lånt af sin morfader. som -har en styfver på kistbotten-. För spanmålspenningarne hade han köpt sig kläder samt betalt en skomakare. På frågan om han kunde lemna upplysningar om mordet svarade han endast nej-. Tyckte du ej, att mordet var ohyggligt?. sporde polismästaren. Jo, nog tyckte jag det var rysligt att min husbonde bief ihjälslagen, var svaret. På vidare fråga sade han, att han och rättaren aldrig kommit öfverens om fa dåligt sätt att skaffa sig penningar, ej beller hade de (besynnerligt nog, eftersom de ko tillsammans) efter mordet talat om detsamma. Det upplystes att Andersson obduktionsdagen visat sig orolig samt velat begifva sig bort ifrån gården. På alla vidare frågor om mordet svarade han endast: Vetinte om den saken; bur skall ag kunna berätta något, som jag icke vetien morgon, då liket upptäcktes, hade Andersson. i stället för att af naturlig nyfikenhet taga letsamma i betraktande eller vara behjelplig med less nedtagande. gått ned i stallet och ryktat västarne. Hvad tror du om mordet?. frågade rlutligen polismästaren. Ja, hvad skall jag ;ro, blef svaret Gud gifve att mördaren blefve ast!s — sÄr det din önskan? — -Ja, för då lapp en annan att bli misstänkt.Åndersson nmanades härefter i härvarande kronohäkte, och ippsköts saken till tisdagen, då rättaren skulle nkallas. — Poliskommissarien Larsson höll i sår ransakning vid Åkerby, hvarvid intet vidare iytt kom i dagen, än ait rättaren och mjölkusken under vintern stulit mycket mer än man örut vetat eller anat. — Mer än 200 personer ade i går infunnit sig vid auktionen å stället, ill stor del af nyfikerhet att få se detsamma. Iesande hade infunnit sig ända från Söderköring, Linköping, Norrköping och Qvillinge. (NORRK. TDNGR.)