Aftonbladet – 13 mars 1873, sida 3

TE a NT ARSA ÄR tarde. Gud välsigne Dagligt Allehanda och gifve det en ökad spridning! utropade giftermålsspekulanterne. Hvad på oss ankommer, kunna vi tyvärr iske bidraga med något annat än att köpa lösnummer, till Idess vi gift osa med förmögenheterna; men ha vi väl kommit tiver dem, så skola vi Inog prenumerera också. . Dagligt Allehanda var långt ifråti — Bh, mysket långt ifrån — att vilja förneka det lvälmenätds ecch vackra syfte, gom kunnat ligga till grund för hr Walldos motion, men bladet kunde naturligtvis icke finna motionen praktisk. Det är också ganska förklarligt, ty Dagligt Allehanda är alltid sjelit så ntomordentligt praktiskt, och till bevis derpå behöfver man endast läsa den vackra framställningen om hufvuadet och hjertat, . . Det är just hvad jag alltid sagtl ut ropade hr X., hvilken sjelf afdeles icke heröres af sådana pymodiza påbitt, som hr Wolldsng motion, ty han gifte sig för flere är sedan och Har redan för länge sedan huanit göra af med sin bustres hela förmögenhet, men han är praktisk och dessetom båller han på det principielt riktiga i det gamla förhållandet mellan hufvudet och hjertat. Han etropade derför: Det är jast hvad jag alltid sagt, och det ligger så bestimdt och klart uttryckt i reaniskonattren, att det icka torde kunna med giltiga skäl bestridas. Hura skalle det gå, om icko rtannev vore hufvodet i äktenskapet? I Saken är den, att hr X. är allmänt känd för ait bafva ett fiycket klent hafvud, utan att han just derför har bättre hjerta. Han, som enligt Dagligt Allehandas hätorliga ordning företrädesvia representerar förstån det, spelade på en månad bort hela återstoder af den förmögenhet, som han gift sig till, och hYars första dei kastades i halsen på procentare, hvarefter bustrun, som representerade känslan. började baka smörbakelser och gerom deras försäljning uppehåller familjen. Det hade roat henne såsom flicka att lärd sig denna bakningskonst, och något annat hade bot gj fått samt naturligtvis ej behöft lira, ty hon vat förmögen, till och med rik. Under ået hr X. således lefver på sin hustrus smörbakelser — han är allt för praktisk att försöka föda sig sjelf — bildas ett harmoniskt helt, som sammanhålles af sympatiens och det gemensamma intressets smördeg, och der behöfvet icke lagstiftningen träda emellan för att bestämrag hu a mänga smörbakelser skola tillkomma den ena ller den andra, ty dessa makar känna och veta, att allt är gemensamt för gemen samma ändamäl... VWViscertigen händer det att kr X. någon gång öfverraskar sin hustra med förgråtas ögon och då håller ett lämpligt förmaniogstal till hemne eller vänder benne ryggen och begifver sig till opera käliaren för att träffa några glada karlar, hvilka visserligen kunna sins emellan skämta öfver bakolecebesten, som de kalla hr X., men gerna uvgåg med honom gamt till och med låta bjuda sig — icke på smörbakelser, ty det hör ej till deras smak, och deti. vore dessutom löjligt, men på en och annan butelj punsch, som hr X. kän förskaffa sig för de pengar, som genom hustruns arbete influtit i den gemensamma kassan, hvilken alltid ligger i hr X:s ficka, under det fru X., hvilken är haus känsla och icke förständ, blott arbötar, men aldrig njuter af inkomsterna mer än hvad rmarnen behagar tilldela henne, hvilket har till följd ätt bon ganska ofta icke ens har råd att köpa smör rill sin bakningr mycket mindre att skaffa skodon t sig och barnen. Håll, det der är ett undantagsfall!ropa våra vänner i Dagligt Allehanda eller kanske rösten kommer från hr X sjelf. Må göra, svara vi. Icke är det alla hu strur, som hafva talang för smörbakelser. Det finnes sådana som icke hafva talang för någonting och säledes icke kunna föda sig sjelfva, mycket mindre man och barn. Andra kunna hafva flera gäfvor och önskat egna sig t. ex. åt studier, men föräldrarne rädförde sig med någon Henning Hamilton, och han visade dem två persikor, af hvilka den enas skal fått en fläck, samt förklarade hvad det betydde, och så fick flickan icke studera, men hon fick gifta sig med en som länge studerat huru han skulle komma åt henues pengar, och då gingo både skal och kärna snart sin undergång till mötes. Endast att lagen kan tillåta det en af makarne plundras af den andre, är ett för vår tid oförlåtligt barbari, och dervid hbjelper icke att komma och tala om undantagsfall. Kanske att man skall göra äktenskapet till ett ekonomiskt bolag? frågade hr Y. häromdagen. Hr Y. är en qvick karl och han skämtade ganska roligt öfver ett ekono miskt bolag, i hvilket begge bolagsdelegarne hafva lika rätt, men han nämnde icke ett ord om sådana ekonomiska bolag, der blott den ena parten, just den hvilken ingått bolag af helt och hållet ekonomiska skäl, har allt att säga och den andra intet. Hr Y. kom väl icke att tänka derpå, ehuru det är Ilmänt bekant det han sjelf för några år sedan bildade ett dylikt bolag, då han gifte sig med fröken Z. hvilken medförde ett par hundra tusen riksdaler, under det han sjelf endast hade passiva, Han har icke ännu förstört hela förmögenheten. Det är till och med möjligt att han kan förkofra denna örmögenhet, ty han ligger i vidlyftiga speå cnlationer, om hvilkas beskaffenhet hans mustra känner ingenting. d Emellertid aväfva de spekulanter, som ionu icke honnvit in i äktenskapshamnen, i n högst obehaglig ovisshet. Skall riksda ven godkänna lagutskottets afstyrkande till ir Walld6ns motion, äfven på de svaga srunder, som utskottet anfört, eller kommer notionen attaf riksdagen antagas? I förra! allet bjuda giftermölskandidaterna, d. v. 8. örmögenhetz es fina middsgar. I senare fallet hafva de ngenting avuat att göra än att öfvergifva ts otacksamt fädernesland och försöka, om let icke: möjligtvis någonstädes, i CeatralAfrika t. ex., ännu finnes samhällen, der nan kan med lagens medgifvande få göra å mycket orätt men vill. RIKSDAGEN. ekulanterne, på några särde-P så 4 oi mn Å et RR EA KR bä KR RR KS RR KN RN RN NA SRA