Aftonbladet – 13 mars 1873, sida 2

der hvilken tid vi badade hvarje dag och då han gjorde mig till en skicklig simmare; — var öfvertygad om att i detta ögonblick föreföllo mig alla mina redan mälade och framtida taflor som en bagatell i jemförelse med min förmåga att hälla mig uppe på vattnet. Sedan mina ideer nu börjat klarna, blef min första tanke att bredvid mig fanns en qvinna, som höll på att drunkna, och att jag måste rädda henne eller omkomma med henne. Ni får tro hvad ni vill, min fru; en det var hvarken en rörelse af menniskoek eller af medlidande, som dref mig; g kände för första gången ett sl:gs ärleksextas. Jag hade föriåtit Meta alt för hennes förtjusande och lofvärda afsigt att dränka Tony Flamerin; det föreföll mig som om lifvet skulle vara omöjligt utan hexne. Denna känsla skall förefalla er öfverårifven. cch ni skall tro att Paladrusjöns vatten, af hvilket jag sväljt en dugtig klunk, med sina öfriga egenskaper förenar den att vara mer rusgifvande än något rhenskt vin. Min fru, man hohötver ej ej dricka för att extravagera, det finnes en smula galenskap i alla menskliga passioner. Det är menniskohjertat, som slär i bufvudet. Jag dykte, men kunde-icke upptäcka Mete, Jag grepa af fasa, då plö:sligt den tanken uppstod hos mig,att henzes klädning fastnast på rorpinnen och att hon befann sig under båten. Jag hade spart frigjort henne. Hon var helt och hället sauslös; men jag kände lock icke någon allvarsam oro, hon hade cks befannit sig mer än en miuut under tiner, En lätt rörelse, som hon gjorde ned fingerspetsarne,lagnade miz faliständigt. Jag uppehoil hennes hufvud med mia venstra hand och arbetade så krafuigt med högra armen och benen, ait sjelfva den store Harris skulle ha varit nöjd med mig. Efter några