nat tro, att hon blott lefde sedan två dagar; verlden hade för henne behaget af en förtjusande nyhet; de obetydligaste saker förorsakade henne häpnad, hänryckning. Ja, upptäckte hon icke i sjelfva verket denna dag solen? Hennes blick sade till. den: A propos, vet du att jag inom tio månader skall vara hans hustru? Detta ömma hjerta skulle ha velat spridå sin glädje omkring sig, skulle ha velat skänka bort sin berusning i form af almosor längs hela vägen. Hon fick syn på en liten kalkonvakterska i sett temligen ömkligt tillstånd och hvilken vallade sin hjord på en äng. Hon lät vagnen stanna och sprang ned och kysste barnet, med hvilket hon samtalade, sittande på en sten. Då hon lemnade det, smög hon i dess hand tvenne guldmynt. Ett stycke derifrån tömde hon återstoden af sin börs i en blind gubbes hatt. M:me dArci och jag betraktade hvarandra förstulet, denna blick sade mycket. Från och med dalen, som kom mig att tänka på Poussin, ända till byn Abretsg, der vi skulle rasta för att äta frukost, var jag mindre tankspridd, och jag kan försäkra, att den väg, vi följde, sannolikt är ntan motstycke. Den går genom en trakt, leende och frisk som en trädgärd och mattlagd raed ett gräs så sammetslent, att jag ordentligt greps af längtan att förvandlas till ett får, för att kunna äta af det. De båda rader fruktträd, hvilka kantade vägen, sammanflätade sina grenar och bildade ett löftak öfver våra hufvuden. Vi upphunno icke breaken förrän vid Abrets; den hade rusat fram som vinden, utan att stanna för att samspråka med kalkonvakterskorna, körd som den var af en man vid ett miserabelt lynne, som var rätt belåten att ha tre percheronghästar att låta piskan