!H ikväl här uttala inn åsigt om det andeamats u Jenligaste sättet att regiera förmögenhetsförhål r I landet emellan man och hustru. Med tillämpe lning af hvad här ofvan yttrats om nödväsgighen j tet att noggrannt skilja det personliga förhåla J landet från efjendsmsförhållandet emellan makarne, torde det för lagstiftningen blifva nödigt a latt, i afseende å förstnämnda förhållande meda ldela bestämmelser för det fall, att skiljaktiga jåsigter hos makarne yppas, samt att dervid åt tj manäen öfrerlemna beslutanderätten. Deremot I synes det ihig, som kunde, i afseende å egen domsförhållandet, följande grundsatser vinna tilllämpning: , 1:0) Lagens stadganden, beträffande giftorätt. böra; till undvikande af alltför stor rubbning i nuvarande förhållanden, förblifva oförändrade, helst det är de blifvande makarne obetaget att, medelst äktenskapsförord, reglera denna rätt. 2:0) Föreskriften, att mannen är hustruns målsLI man upphäfves. så att den gifta qvinnan betrak1 Itas såsom myndig vid hvilken ålder som helst. rI Häraf kan visserligen följden blifva den, attbui I stron varder myndig vid en tidigare ålder, än sl mannen; men, då qvinnan, såsom enka, redan 1 Inu kan vara myndig, sedan hon nyligen fyllt -Ifemton år, så torde i fråga varande eventualitet I sakna all betydelse. 3:0) Makarne tillerkävnas fullkomlig likställigThet, i afseende å förmögenhetsförvaltningen, så latt hvardera eger att ensam råda öfver den egenI dom, hvarnti den andra makan ej har giftorätt, I hvaremot begge gemensamt förvalta boets tillgångar. Härrid möter naturligtvis den fråga, åt hvilkendera makan beslutanderätten skall öflverlemnas, vid uppkommande skiljaktiga åsigter; I men denna fråga, ehuru, med afseende å nuvalrande förbållanden, fullt berättigad, torde likväl lega vigt, mera utur teoretisk än utur praktisk Isynpunkt. Lika litet som två personer, hvilka I med hvarandra ingått bolag, för bedrifvande af affärsverksamhet, i allmänhet träffa öfverenskommelse derom. att den ene skall ega att framför den andre besluta i bolagets angelägenheter, utan förhållandet i sådant afseende regleras af sig sjelf, i följd af dels bolagsmännens, från känslor af ömsesidig aktning och förtroende härledda personliga ställning till hvarandra, och dels deras omtanka för egna fördelar; lika litet, ja ännu l mindre, torde det vara erforderligt, att lagen angifver sättet för biläggande af dylika meningsskiljaktigheter emellan äkta makar, hos hvilka dessa känslor och denna omtanka helt visst i allmänhet förefinnas i ännu högre grad. Häremot torde invändas, att äktenskapet väl ej är ett vanligt bolag, och denna invändning är fullt befogad; men utom det, att jemförelsen mellan dessa två föreningar ligger ganska nära till hands i följd af lagens här ofvan omförmälda stadgande i 11 kap. 3 2 Giftermålsbalken, der lagstiftaren sjelf begagnat ordet bolag., för att beteckna egendomsförhållandet emellan makarne, torde det väl ej kunna förnekas, att de begge föreningarne, ntan att vara liktydiga, erbjuda ganska många jöntöre. unkter.. En sådan är otvifvelaktigzt deu, s6m förerer —L vid tanken derpå, att skiljLt ur fv mt er emellan bolagsmängktig uppfattning intres? -oets angelägen. neä, 1 alssende å våtden OM bemp inna för. heter, i öfveretsstämnmelss med dettas dom delar. I sådant fall vidtågå de; så starv möjligt, den enkla utvägen att upplöså bolaget; och det är just denna utväg, som den sveiiska boskilnadslagen anvisar makar, hos hvilka enar hatda uppfattning vunnit insteg. Uti denna speciallag, soi, fill förekommande af en hos den stora allmänheten lätt förkläflig förvexling med begreppen om äktenskapsskilnad öch skilnad till säng och säte, hvilka ju afse rubbning i itakat nes personliga rättsförhållande, rättare borde benämnas boskiflesstadga, erfordras emellertid en förändring i den riktning, som angifves uti hr Carlns reservation emot 1811 23 Ingetskotts utlåtande. så att såväl mannen som huströr, Bär helst de finna det för sig angeläget, berättigas att. efter anmälan hos domstol, vinna boskifte. De betänkligheter, hvilka under diskussionen om utlåtandet vid 1871 åts tiksdag inom Andra kammaren framhöllos emot ht Carlens förslag, som dock endast åsyftade den ifrågasatta rättigheten för qvinnän, blefvo på ett, i min tanke, öfvertygande sätt af reserranten och de talare, som delade hans mening. vederlägda; och jag är förvissad derom, att detsamma med det utsträckning, som borde blifva en följd af makarnes likställighet, i afseende å egendomsförhållandet, innefattar den enda praktiska lösning af Nägan. 4:0) Af makärnes nyss omförmälda likställighet bör, enligt mitt förmetanie, iemväl följa, g att alla de stadganden. hvilka för Härvarande i lagen förekomma. i syfte att åt den gifta qvinnan bereda förmåner framför mannen, upphäfVas; likasom gällande förordning om fattigvår-V den, i afseende å tmannens förbindelse att för-1 ( i het rn vet Wenn bord ant Ik Ed Inte ot tedde DER. ok sörja hustiun, måste undergå nödig revision, 5:0) Vidkommande slutligen föreskrifter, rörande betalving af makarnes gemensamma eller enskilda skulder, så synas nuvarande stadganden f härom till stor del kunna bibehållas, dock med de modifikationer och närmare bestämmelser, som blifva en följd af makarnes förändrade dispositionsrätt. Mycket skulle än vidare kunna anföras uti denna vigtiga fråga; dock, enär j finner, att det hittills nedskrifna vida öfverskrider det öfliga omfånget af en reservation, måste jag låta bero vid de nu angifna synpunkterna för ämnets behandling. Att häremot mycket skall kunna an l,. märkas, derom är jag fullt förvissad; men, då sakens utredning, genom en diskussion i ämnet, : kan befordras, har jag icke tvekat att låta minj, Db h uppfattning komma till riksdagens kännedom, helst jag ingalunda ansett mig kunna med min röst bidraga till det slut, hvaruti Lagutskottet stannat, ehuru jag ej heller kunnat tillstyrka bifall till hr Walldns motion, för såvida dermed åsyftas en lagförändring i sådan riktning, att gift qvinna, der ej annorlunda blifvit öfverenskommet, må ega att sjelf råda öfver henne ; genom arf eller förvärf enskildt tillhörig egendom. eller åtminstone öfver sin arbetsförtjenst. 1 Enligt mitt förmenande skulle nomligen en dy-4 lik lagförändring. i synnerhet såvidt den afser 1 hvad hustrun förvärfver, och således äfven hennes arbetsförtjenst, långt ifrån att afhjelpa dej; nuvarande olägenheterna, endast leda till för-I vecklingar, enär, under förutsättning att gällande stadganden om giftorätten, i afseende å egen: domsgemensamhet, ibehållas. det är nära nog ; omöjligt att meddela särskilda bestämmelser för 3 den egendom, som hustrun förvärfver. Ty af ifrågavarande kommunikabilitet följer ju, att. likasom hustrun har giftorätt uti hvad mannen förvärfyvar, så har äfven mannen giftorätt uti den egendom, som, genom Justrun, tillvinnes det gemensamma boet, och utom det. att i många fall stor svårighet skulle uppstå, för bedömande af hvad som kunde sägas vara af den ena makan, med den andras uteslutande från all medverkan, ensam förvärfdt, helst denna medverkan icke sällan torde vara at medelbar, men icke förty ganska väsentlig beskaffenhet, så ligger en ytterligare anledning till förveckling uti den helt visst ofta inträffande möjlighet, att qvinnan an: vändt sin arbetsförtjenst till inköp af någon mö-, bel eller husgerådspersedel, hvars undanhållande, från mannens dispositionsrätt, kanhända understun 3 dom flera år, sedan köpet egt rum, skulle vara fört enadt med en ganska odiös bevisningsskyldighet. 3 Härförutan bör öfvervägas, att, hurudan lagk stiftningen, om den inskränkes till dylika bes stämmelser, än gestaltar sig, det icke skall blifva lätt för hustrun att freda sig mot mannens maktmissbruk. Ehuru svårighet i sådant afseende äfven qvarstår, i händelse mannens målsmanrätt helt och hållet upphäfves. torde det likväl ej kunna förnekas, att det på hela hans uppfattningssätt af sitt förhållande till hustrun skulle Fk? utöfva ett välgörande inflytande, om han uti k v 8 ustrun såge en med sig i allo likställd person. tminstone komme i thy fall lagstiftningen icke vidare att bära ansvaret derför, att mannen, dål4q 3 nar. omm nd Tan Ra anti da Str a