boets förvaltning uppstå; hvarförutom fågkom Jmas bör, att äfven fall kunde inträffa, då ha strun komme att genöm sin förvaltning förslös: egendom, som under nuvarande förNåtlamden å familjen besparas. Förekomma giltiga skäl för hustrun att fi ianheh skild från förvaltningen af hennes ande i boet, så iemnar Foskilmagslagen dertill anvis ning. Åtgärden blir sällan gagnlös, om den rätt tid vidtages, och erfarenheten visar inga tunda att råd och hjelp härvid saknas för den som dera! ät i behöf. Huruvida åter rättighete att söka boskilnad kan uätviägas eller processel dervid förenklas, är en vid föregående riksdaga: omtvistad fråga, hvarom förevarande motion ick gifver utskottet direkt anledning att inlåta sig andersökning. s ark Att, såsom motionären alternåtiv! föreslagit gifva hustrun lagbestämd rätt att, derest ej än norledes blifvit öfverenskommet, råda öfver sin arbetsförtjenst. kan utskottet ännu mindre till styrka. Så länge boet under Böfrensam förvalt ning sammanhålles, måste frukterna at ej blott mannens utan äfven hustruns verksamhet tagas: anspråk för dess underhåll och förkofran. en enes Så Väl som den andres arbetsförtjenst måste följaktligen blifva gemelsanm cgendom Att ställa sådan egendom under hustruns särskilda förvalt; ning komme icke att låta väl förena sig med mannens förvaltning af hennes enskilda. Ej hel ler vore det billigt ati g:nom lag gifva hustrun rätt att förfoga öfver sin arbeisförtjenst, utan att tillika stadga skyldighet för henne att deta! lemna bidrag till familjens uppehälle. För öfrigt blefve det mången gång svårt, om icke alldeles omöjligt, att bestämma hvad eller huru mycket hustrun med sitt arbete förtienat eller huru mycket af sin arbetsförtjenst hön borde lemna i bidrag till familjens uppehälle; och utan ge skulle tvister makar emellan häraf blifva en följd. , oc På grund al hva anfördt blifvit och då några sådana förändrade förhållanden igke torde hafva inträffat, att riksdagen deraf kunde finna Sig föranlåten nu frånträda de åsigter. hvilka legat till grund för dess genom ofvanberörda skrifvelse den 27 Maj 1871 gjorda underd. framställning, får utskottet Vördsamt hemställa, 1:o att hr Walldens i fråga varande motion ej måtte till någon vidare åtgärd å riksdagens sida föranleda. Hr Pehr Nilssons förslag, till hvars behandling utskottet nu öfvergår, afser att utsträcka egendomsgemensamheten för äkta makar till den fasta egendom på landet, som endera före eller utider äktenskapet ärft eller förut förvärfrvat och hvilken, enligt nu gällunde lag, är den makans enskilda tiilhörighet. deri den ätidra ej någon giftorätt eger. Vid nästlidne riksdag vVäcktes. hufyudsakligen enahanda förslag, hvilket, i öfverensstämmelse med dåvarande lagutskotts yttrande i ämnet, blef af riksdagen förkastadt. De af lagutskottet då anförda skäl. hvilka föranledde en sådan utgång, synss fortfarande ega giltighet, och utskottet anser sig derför nu endast behöfva återgifva desamma. 3 . Med erinran att lagkomiten öch Jagberedninsen icke blott bibehållit den i gällande lag stadsade inskränkning i giftorätten. utan tillika från viftöfätt undantagit ärfd eller före äktenskapet förvärfd fastigliet i stad, hänförde utskottet sig till följande. af lagkomiten afgifna yttrande i imnet: När bolaget emellan mäkarse uppkomner, är det icke egentligen sjelfva de ömsesiliga insatserna, som böra sammanblandas, utan let ät förkofringen eller hvad under äktenskapet förvärlvad, aom, skall utgöra det samföälda boet. Man skulle kunäa lämpa detta förhålande äfven till penningar och annan lös egenlom, som hvardera sidan vid äktenskapets börar medförde, om det gåfves en möjlighet att ned säkerhet urskilja beloppet deraf; men hvad ngår fast egendom, Vate sig å landet eller i tad, så kan för detta urskiljande ingen svårigvet möta. Då man följaktligen måste låta ankomma på de bestämda formaliteter, under vilka förord ega rum, buruvida hvad af hvarlära maken enskildt i lös egendom införes må unna fråd samfälligheten afsöndras, är man leremot oförhindrad att bibehålla det ursprungiga förhållandet makarne emellan i afseende på astighet. Genom det att man undantager viss stigne afskär man alla gendom från samfällighew, ? ; nsjråk af eta inäkens skyldemms Sådan gendonm, tillhörig den andra. Uti alt m:. änta makarties egön böjelse att fed hvärant jela sin förmögenhet eller att gemönsämt bibeålla den åt sina barn, bör män likväl bi tt de svårligen med likgiltighet skulle Ha öreställa sig möjligheten, att deras egendom unde omedelbarligen frångå dem sjelfva, för tt öfverflyttas till personer i en annan slägt. Härtill fogade utskottet det tillägg, att om. åsom ofta Varit anitärkt, våra äktenskapsoch oskilnadslagar icke vore nog vVerksaiima att kydda hustruns egendom emot ödeläggelse geom missbruk af mannens målsmansrätt. syntes äraf kunna hemtas ött vtterligare skäl att biehålla ett stadgande, hvarigenöm åtminstone srekommes, att den fastighet. som hustrun före ktenskapet egt eller sedan ärft, gåfves till pillo. en föreslagna förändringen vore i allt ull så mycket mindre af något verkligt behof h åkallad, som makar, derest de ville med hvarndra dela sin förmögenhet, hade en utväg derIl sig anvisad genom den utsträckning, som stamentsrätten nu mera erhållit. å dessa skäl får utskottet hemställa; 2:0) att hr Pehr Nilssons omförmäldå förslag ej måtte af riksdagen bifallas. Stockholm den 4 Mars 1873. På utskottets vägnar: H. G. v. Gegerfelt. . Tana.