EEE OMEEN GET MER GeTEeAIen Musa RIM RRGSDEA SPYVUfE i sanning sorgliga uttalande en närmar granskning. Utskottsmemorialet lyder så lunda: Uti särskilda, inom Andra kammaren väckt: tövtloner (n:ris 52 och 105), hvilka blifvit til lagutskottet remitterade. hafva herrar 1. Wall den och Pehr Nilsson från Norrbottens län yrkat den förre: att riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hos K. M:t anhålla, det K. M:t täck te: låta utarbeta och i nådig proposition till riks dagen framlägga förslag ull sädati ändring af 8 9, 10 och 11 kap. Giftermålsbalken och dermed sammanhang egande lagrum, att gift qvinna, dei icke annorlunda blifvit öfverenskommet, må egg att sjelf råda öfver henne genom! arf eller för värl enskildt tillhörig egendom, de åtminstone öfver sin egen arbetsförtjenst, äfvensom till de förändrade bestämmelser i öfrigt, som deraf blifva en följd ; och herr Pehr Nilsson: satt 10 kap. 2 2 Giftermålsbalken måtte erhålla sådan förändrad 1ydelse: Man och liustru-eg6, sedat de byggt äktenskap , eller sammaiivigde äro, giltörätt till hältten hfardera, så i den fasja som i den lösa stendomeii, Stlvad den ät ärfd öller förvärfd: samt att i sammanhang dermed 17 kap: 2 2 j Ärfdabalken, i hvad den stadgar om efterlef vande makes fördel, må upphöra att vara gällapde då den aflidna eger efterlefvande bröstarfvingaär:s Herr Walldn, hvilkens motion afser av åt den gifta qvinnan bere:a en mera sjelfständig och mot ekonomiskt obestånd betryggande ställning än nu varande lagstiftning medgifver, har hutyvudsa di 8 ört; under det föreskrifit skilda åtgärder för beredande af nya förvärfskällor syftat att åt den ogifta qvinnan gifva en rättvis och tidsenlig ställning, legstiftningen anbåbkde dbh Hifta Hvinnak, iWedelst, bibehållande af mannens oinskränkta målsmansrätt över Hustruns egendom och arbetsförvärf, fortfarande hvilade på flydda seklers föråldrade grund. Då rättighet tillerkändes den ogifta qvinnan att råda öfver sig och sitt gods, borde Hon få behålla denna rättighet när hon inträdde i äktenskap. Pamiljens Enhet och lycka skullö ej döraf räbbas, der förhållandena vore sådanå, söt betitga stt lyckligt äktenskap, och hustrun ansåge mannen förtjena hennes förtroende. Hon komme då otvifvelaktigt att åt mannen öfverlemna förvaltningen af bådas egendom och skötandet af de yttre affärerna, I motsatt fall kunde ej lagbestämmelserna om männens målsmansrätt åt Jamiljen bereda annat än en skenbar yttie enhet. et vore isynnerhet för jen 8. k, arbstsklassen, söm frågan Om afskaffandet af malinenus målsmansrätt i förevarande hänseende vore sf så utomordentligt stor vigt. Hustruns arbetskraft. hennes förmåga att spara och sammanhålla det lilla betydde här så mycket; och säkerligen skulle mången genom mannens oförstånd eller oordentliga lefnadssätt utarmad arbetarefamilj hafva blifvit räddad från fullständigt elände; om hustrun egt laglig rätt att förfoga öfver sitt arbetes lön. lndagt i lyckliga äktenskap, der makarne stå till hvarandra i det förhållande att intet kif bin mitt och ditt kan uppkomma, funnes verklig pgendomsgemenskap, men sådana äktenskap utvecklade sig utan afseende å innehållet af några för dem temligen likgiitiga lagbestämmelser, hvil. ka i bästa fall utgjorde blott ett tomt uttryck för ett förhållande, som jemväl derförutan skulle vara det normala. Lagen borde i förevarande fall afse undantagen, de olyckliga äktenskapen, och i dem träda emellan för att värna den svaas rätt och skydda familjens existens. VWisseren hade riksdagen i underd, skrifvelse den 17 aj 1871 anhållit, att K. M:t täcktes låta utbeta och i nådig proposition till riksdagen framägga förslag till sådan ändring af 8 kap. 12 iftermålsbalken, att genom äktenskapsförord kunde betingas rättighet för hustru att råda öfver sin enskilda egendom, äfvensom till de förindrade bestämmelser, som deraf borde blifva en följd; men gådana lagstadganden. om än de kunde någon mån gagna inom de högre och bildade slasserna, skulle antagligen för de fattige och ;kunnige blifva utan betydelse, samt hade desstom det felet att, såsom afseende undantag från egeln, redan före äktenskapet, eller just som det kall afslutas, utså frön till misstro och köld maårne emellan. Ett annat medel attinågon mån etrygga den gifta qvinnans rätt och bryta målsnansrättens i all dess stränghet genomförda vrincip innefattas i k. förordningen om boskilnad den 18 September 1862; men detta melel finge ej användas förr än konkurs stode ör dörren eller det blifvit alldeles uppenbart. vtt mannen sin målsmansrätt missbrukat, och beggedera fallen kunde befaras, att föga, m ens något, återstode för hustrun att rädda. Proceduren vore dessutom förenad med omsång, chikan och obehag, samt erforderlig bevisning ofta omöjlig att åstadkomma. De svåigheter, som härvid mötte qvinnan ur de högre och mera bildade klasserna, blefve ännu större qvinnan af arbetsklassen, hvilken icke egde fälle till erhållande af de råd och den hjelp, wvarförutan hon, som kanske ej ens hade aning m boskilnadslagens innehåll, icke kunde göra in rätt gällande. Vid sådant förhållande och lå ännu ej någon åtgärd veterligen blifvit i enedning af ofvannämnda underd. skrifvelse vidtaven, ansåge motionären lämpligast, att frågan hela dess vidd gjordes beroende på K. M:ts röfning. I afseende härå får utskottet till en början ernra, hurusom vid flera föregående riksdagar ikartade framställningår blifvit gjorda, utan att rafva vunnit bifall eller ens något synnerligt anderstöd inom representationen. Väl har man rkänt behofvet att åt hustrun bereda skydd mot mannens missbruk af målsmansskapet och len derpå grundade rätt att förvalta boets egenlom, men detta har i allmänhet ansetts böra ske, cke genom upphäfvande af denna rätt, utan geom att undantagsvis inskränka densamma i le fall, då sådant finnes nödigt. . Utskottet delar dessa åsigter. Äktenskapet, ör att motsvara sin id, fordrar att makarne tan skilda intressen samverka för familjens genensamma väl. Det husliga samfund, som geiom äktenskapet uppkommer. kan icke undvara edningen af en styrande vilja, och om denna tyrelse skall vara god. måste deri finnas enhet ;ch planmessighet. Men detta vore icke möjigt, om den ena makans vilja skulle gälla lika nycket som den andras. I de fall derföre, då rid ordnandet af de gemensamma angelägenheerna skiljaktiga meningar makarne emellan upptå, måste endera gifva utslaget; och då lagstiftlingen lagt den beslutande makten i mannens and, torde sådant få anses öfverensstämmande ned sakens natur. Det är dock icke endast hutrun, men äfven i viss mån mannen, som genom ktenskapets ingående afsäger sig sitt förra obeoende. Ömsesidig benägenhet att rätta sig efer hvarandras önskningar blir en följd af käreken och förtroendet. Saknas dessa vilkor för tt lyckligt äktenskap och visar det sig att manjen missbrukar sin makt, då är enheten i mer ler mindre mån bruten, och då, men också örst då, bör lagen vara beredd att lemna skydd t den svagare. Emedan enheten är och bör vara normala förållandet, måste lagarne gifva sin bekräftelse erå. För undantagsfall gälla undantagslagar, nligt hvilka till och med en fullständig upplösing af äktenskapsbandet understundom måste nedgifvas. Att lemna hustrun rätt att annorleles än efter sådant förord, som i riksdagens: ofran åberopade skrifvelse omförmäles, undandraga nannens förvaltning någon del af boet, utan att nannen visat sig olämplig att förvaltningen hand nafva, anser utskottet hvarken principielt riktigt ller gagneligt. Derigenom skulle otvifvelaktigt rön till miss-sämia vida mer än genom äkten