Aftonbladet – 11 mars 1873, sida 2

ning af andra. För Guds skull, afstå från att tilldela honom några sådana. Edra allt för uppriktiga förklaringar skulle drifva ho nom till de fruktansvärdaste öfverilningar och kanske skulle han förunna sin vrede, hvad han säkert skulle vägra sin passion, efter ni så behagar kalla ett synnerligen lifligt tycke för en person, som genom en särskild försynens nåd, förstår att bättre hälla honom sällskap än vi. Jag tror, att mr Flamerin har rätt, skyndade m:me dArci att infalla, under det hon förstulet betraktade sin man för att undersöka hur långt hon skulle våga gä. Det är möjligt, att vi se sakerna alltför mörkt, min bäste Albert, och att faran inte är så hotande som vi tro. Men är då ingenting att göra, mr Flamerin? Skola vi låta sjukdomen gå sin jemna gång, utan att försöka något läkemedel. Det kostar på oss att veta fienden vara installerad i fästningen, och vi längta att få befria min stackars far från hans sällskapsdam, som verkligen inte är någon dame d honneur. Om herr dArcis inblandning förefaller er far: lig, så kunna vi ju vända oss till m:me de Mauserre. Jag är viss om att hen skall lyssna till våra föreställningar; man har inte älskat hvarandra i sex är, utan att litet eld ännu glimmar under askan. Låtom oss uppsöka henne, bortrycka bindeln från hennes ögon, bota henne för hennes blinda förtroende, som är en verklig fara, och med henne uttänka ett medel att blifva af med de olycksaliga blå ögonen, som bebåda storm.